Borlänge tur och retur

I helgen var jag i Borlänge och hälsade på O. Med tanke på restid skulle jag lika gärna kunnat varit i New York t o r...men det får vänta en vecka..tjoho...

Hur som helst. Efter buss, tåg och ännu lite mer tåg så var jag äntligen framme, aningen mör, i Berslagens pärla...eller hur det nu var...Borlänge! Man kunde lätt bli lurad när man klev av tåget att "här var en stad det hände grejer i, liv och rörelse", det kan också ha varit så att det var fullt med folk för att alla försökte ta sig därifrån.... jag låter resten vara osagt och alla får dra sina egna slutsatser....

Borlänge är ungefär hälften av Umeås storlek och det vore kanske konstigt om det inte skulle märkas...men folktomt har fått en helt annan innebörd. På fredagskvällen efter en god middag på Broken Dreams...(det perfekta break-up stället..hm...) så skulle vi gå på bio. Må vara att tiden var lite i mellan läge...inte så sent att uteställerna (eller utestället..vad vet jag) dragit i gång ännu, men så pass sent att affärer och annat var stängt...men jag tror vi mötte 4 personer totalt under vår promenad genom centrum...

Fånigt av oss så trodde vi kanske att vi skulle behövt förboka våra biljetter..det var ju ändå premiär på filmen...men...jag ljuger inte om jag säger att det var inte ens halvfullt - i den inte allt för stora salongen (som ändå var den STORA salongen..). Hur som helst filmen var bra o sällskapet så klart ännu bättre. Men jag är skeptiskt....jag tror det ska mycket till (hot, pengar - mycket pengar, en egen atomförflyttningsmaskin eller ett (miljövänlig) jetplan att ta mig därifrån) innan jag bosätter mig i den staden....men, man ska aldrig säga aldrig...

Borlänge är kanske en sån stad som man inte tycker om på en gång, man kanske rent utav hatar den första gångerna, och sen - när man lärt känna den bättre kanske man tycker den är toppen!

Som med spinning ungefär....

Kan inte ens vara ledig på rätt sätt...

Helt värdelös! Helt otroligt värdelös.... jag kan inte ens vara ledig på rätt sätt.. I dag var en ledig dag för mig..alltså LEDIG = INTE jobbar...

Få se..hm...jag steg upp och sen dröjde det..hm....hela 17 minuter innan jag var inne på min jobbmail - och detta bara för att min dator just nu verkar ha gått in i samma koma status som jag själv och tar 16 minuter på sig att starta.....

Jag hade inte ens hunnit äta frukost...jag är patetisk..suck...

Sen dess har jag fixat listor, mailat offerter, styrt upp bokningar och fixat med kort....

Jag ska önska mig en ordbok i julklapp - jag verkar inte riktigt ha förstått den rätta innebörden av ordet ledig...

Ego, Oscars och bristen på sömn..

Var på besök i Sundsvall förra helgen och vad som i teorin verkade vara en perfekt planerad helg gav sömnbrist en helt ny innebörd...Är ju av naturen ingen morgonmänniska, vilket borde leda till att man är en nattuggla istället, fast sorligt nog så är jag helt enkelt en sån som tycker om att sova - när spelar inte så stor roll, huvudsaken man får sova länge....

..nåja..Tillbaka till huvudspåret. Ingen morgonmänniska, och denna specifika fredagsmorgon var jag tröttare än vanligt då jag var tvungen att vara på jobbet tiiiidigt..gäsp...det är märkligt att jag ens fungerar före nio... Nåväl efter en avslutad arbetsdag..ja ja inte en åtta timmars arbetsdag kanske men ändå, så väntade 4 timmars kuskande i buss för att komma fram till Timrå vid middagstid. Det där med buss är ju inte en adrenalinkick direkt... Så lagom mör var man så framme. Tur att man genast piggnade till av att träffa Jennie igen..som jag har saknat henne!

Efter en trevlig middag och ett kärt återseende så blev kvällen lugn med skvaller och tv-tittande. Så till den perfekta planen. Av olika skäl, som jag inte ska gå in på här, hade det känts som en alldeles lysande idé att passa på att träna på lördagsmorgonen på Ego inne i Sundsvall, och då är det ju klart man ska gå på pass kl 09.30..jajemen. Problemet var endast att just så där på lördagsmorgonen var inte kollektivtrafiken den bästa vilket resulterade i att väckaren ställdes på 07.15....PÅ EN LÖRDAG!! Oj oj..

Nåväl..glada i hågen..ha ha..nä..fel av mig..halvt sovandes traskades det i väg till bussen, huttrandes och smått ångerfulla att vi gett oss in på detta. Bussfärd och sightseeing av Timrå, en kopp kaffe hos Jennies bror och sen var det alltså dags..täna...hm...hur var det nu..? Man ska gärna träna när man är förkyld, man mår så bra då..eller..var det tvärtom...? Men tränades gjordes det och efteråt kände man sig ett kort tag ganska pigg och alert. Detta utnyttjades självfallet till shopping - vad annars! Metropolen Sundsvall har ju massor att erbjuda...just ja..köp-stopp ram till New York resan..hm...ja..jo men bara en sak kanske..alternativt två..för att den första inte ska känna sig så ensam..

Sen nalkades kvällen och vad annat än att göra stan osäker... Till skillnad från min hemstad så är Sundsvallsborna mer världsvana och är därför betrodda med att hålla uteställen öppna till 03.00. Och som gäst kan man ju inte gå hem innan dess?! Nej då..Så man trillar hem vid halv sex tiden..suckar lite och inser att man får sova 2 timmar tills det är dags att kliva upp och sätta sig på bussen hem igen..nåja somnar gör man...och vaknar konstigt nog...

Kombinationen sömbrist, alkhol och bussfärd var inte särskilt lyckad och fyra timmar kändes som en evighet...inte i någon positiv bemärkelse...värkande rygg och allmänt illamånde (som jag dock i sten hävdar bara hade med sömnbristen att göra..) anländer jag hemma igen..för att (som den goda flickvän jag är) raskt ta mig till mannens innebandy match - som så här i efterhand måste erkännas var en fröjd att se, trots sömnbristen.. Sen bortlovad på middag på kvällen och slutligen, äntligen stapplandes i säng...för att 5 timmar senare väckas bryskt igen för att skjutsa mannen til flyget, nåja vad gör man inte för sin..älskling...gäsp...

Det var en underbar helg, helt klart...men jag känner fortfarande efterdyningar på sömnkontot, det verkar vara hög ränta på det...så egentligen skulle jag behöva en veckas semester för att vila upp mig ordentligt...ja fan...man är inte 22 längre...

Mindre bitter - mera frusen

Gårdagens förbittrade svårmod har lagt sig lite och jag har intalat mig själv att gå in med en positiv och öppen inställning till de systemförändringar som är i antågande...intala sig, intala sig, intala sig - så ja...övertygad!

Stapplade i väg till jobbet i morse halvt sovandes..men direkt näsan kommit utanför dörren så väcktes man bryskt till liv av de ynka sex minus graderna som låg i lur utanför. Egentligen inte så kallt alls...men när man inte vant sg vid kylan så hade det lika gärna kunnat vara 15 minus...Tittade till min stackars inkapslade bil på vägen..tur man inte behöver skrapa fram den ur sitt ishölje..inte än i alla fall...hm....kanske far har nån blåslampa man kan låna...?

Fortfarande lite lätt frusen även om värmen så sakta börjar komma tillbaka till kroppen. Några koppar blaskigt kaffe och jag är åter i form..redo för vad som helst...till och med ett nytt datasystem

Pay-back time...

Klart jag ser fram emot att få barn..men jag känner mig ju fortfarande som 22 och kan inte för mitt liv förstå hur det kan stå 77 på mitt körkort..måste var feltryck...dessutom så fattar jag inte hur mina vänner kan köpa hus och gifta sig...det är ju SÅ unga....eller...?

Nåja...förutom foglossningar, värkar, stygn på ställen som jag inte ens vill fantisera om och total brist på sömn (som jag bara längtar efter...) så finns det även en väldigt egoistisk tanke med att det ska bli roligt med barn - jag ska ta ut föräldrardagar! Vid alla tidpunkter då alla vill vara lediga, sommar, jul och påsk.... För då jävlar är det pay-back time... Att jobba med bara småbarnsföräldrar (som jag älskar till döds - det handlar inte om det) så hamnar jag alltid sist i rangordning när det gäller ledighet på grund av dessa föräldrardagar...

Å innan alla småbarnsföräldrar nu blir arga så...jag skulle gjort precis samma sak och ja det är jättebra att det är finns sådana möjligheter...men det kan vara grymt frustrerande att stå på andra sidan...Och nä det är självklart inte därför man väljer att skaffa barn....men det är en möjlighet jag kommer att njuta extra mycket av att utnyttja!!

I väntan på nästa kull....

I helgen firade min mor o far sin 45:e bröllopsdag. Visst är det underbart! I dessa tider då folk förlovar, gifter sig, skiljer sig och skaffar barn som om de skulle vara ute efter rekordet i antal olika familjekonstelationer, så känner jag att det ger mig hopp att se mina föräldrar fortfarande utan tvivel stå vid varandras sida. Å det kan jag tala om, det är nog inte helt enkelt alla gånger...

Som en stolt bärare av namnet Röckner (från min mors sida) kan jag avslöja att med namnet så följer även ett visst temperament. Det som ofta inte har någon som helst koppling till rim o reson, orsak eller verkan - utan till synes lever sitt egna liv och i bland helt utan förvarning kan slå bakut i ett hetlevrat vulkanutbrott. Kort sagt - vi är väldigt temperamentsfull min mor o jag..eller som jag väljer att se det - väldigt passionerade och känslosamma! :)

Sätt nu detta i kombination till en person som helt saknar detta böljande känslosvall, en person som hela tiden står stadigt på marken, är nöjd och belåten för et mesta och under mitt 30-åriga liv aldrig ens höjt rösten. Jag kan erkänna att denna egenskap visst tog slut efter att mina två äldre syskon delat på det som fanns att ärva.... Min far är sinnebilden av en stor nallebjörn. Med ett minne som en guldfisk. Att jag slutade med basketen för ca 15 år sedan är inte alltid en självklarhet, nån typ av bollsport var det ju jag höll på med... Inte för att han inte bryr sig, utan för att han bara är så. Denna kombination kan dock ibland ge sig in på total kollisionskurs. och av egen erfarenhet kan jag säga att bråka på någon som till synes är helt oberörd och mest ler åt ens häftiga utbrott - det kan göra en vansinnig.

I vilket fall som helst så har de trots detta i ur och skur stått vid varandras sida och i helgen så tog de sig tid att åka ner till huvudstaden för att få en mysig helg tillsammans för att fira sin bröllopsdag. Det tycker jag är underbart.

I helgen var även min särbo (eller kärbo som visst är den nya betäckningen...) hemma för en kort visit, och det var sådeles vår lott att hämta dem på flygplatsen på söndagseftermiddagen.
För att hinna med att även träffa sin familj fick sådeles mina föräldrar ge oss skjuts ut till min kärbos föräldrars stuga för ett snabbt besök. Så vid den obligatoriska kaffe-stunden (som verkar vara omöjligt att neka till) så är det ju självklart att min kära mor osökt kommer in på det faktum att trots att men svärmor har 5 barn så är det ingen som kommit till stadiet att skaffa egna barn. Självklart dröjde det ju inte längre innan det kom en gliring från samma underbara mor om att " Ja visst hade det varit trevligt med tillökning i kullen..." Så där tillräckligt lagomt högt så att hon visste att det skulle höras för även mig och kärbon. Eftersom dessa kommer med jämna mellanrum (min mor är väldigt sugen på ytterligare barnbarn - de fem hon redan har är ju så stora nu..) så suckar vi bara och konstaterar "Jo men ni har ju precis fått en tillökning att ta hand om ". Mor o far blev i maj stolta föräldrar till en vit liten trasselsudd, som älskar att gnaga, bita, slita och dra i allt som man kan gnaga, bita, slita och dra i. Som fingrar, hälssenor, tår, byxben och så vidare. De blev alltså åter hundägare.

Så innan Ville, som valpen heter (Vilde i inofficiella sammanhang..) har blivit en respektabel hund som faktiskt kan ligga still i mer än 60 sekunder så ser jag faktiskt ingen anledning att ytterligare öka på kullen (sen väntar jag ju tålmodigt på ett synnerligen genomtänkt frieri..).

Vill de ha en bebis innan dess så får de helt enkelt skaffa en själv!

Strump-troll och försvunna hårgummiband...

..i all ära, dessa kan jag förstå. Om det nu skulle finnas troll som var ute efter nått i torktumlare eller på annan plats så kan jag tänka mig att en varm (naturligtvis nytvättad) strumpa vore eftertracktat. Jag kan också förstå att hur många miljoner (ja jag är nog uppe i den siffran snart) hårgummiband jag än köper så finns det aldrig några när jag behöver..de är små, luriga och oftast i väl kamouflerade färger..jag köper att de försvinner titt som tätt.

MEN.....

VAR I HELA VÄRLDEN ÄR ALLA MINA LYPSYLER?????

Jag köper säkert minst ett i månaden...jag har nog aldrig någonsin använt upp ett lypsyl, nä de försvinner spårlöst. Har ju flyttat omkring lite på sitsonde och då hade man kanske kunnat förvänta sig att de helt plötsligt nånstanns skulle dyka upp ett stort lager av lypsyler nånstanns..men icke..suck...så nu är jag utan igen..de förra köptes för ca 3 veckor sen...

Dagens I-lands problem...

Om man kanske skulle...

..börja äta lite nyttigare. Eller ja kanske i alla fall lite mer varrierat. Eller ja kanske i alla fall lite mera regelbundet. Eller i alla fall kanske låta bli att börja dagen med att ramla ner i godisskålen. Eller kanske bara se till att det inte finns så mycket gotta hemma..mm..

...börja träna regelbundet. Ja förutom de pass jag leder. Eller ja i alla fall oftare. Eller kanske i alla fall nått kompleterande pass. Eller ja kanske skulle använda cykeln lite mer än bilen…typ…mm..

…börja pensionsspar och semester spara. Eller ja i alla fall pensionsspara. Eller ja kanske lite grann. Så där varannan månad. Eller kanske när det blir pengar över….eller nått…mm…

...sluta snooza så mycket. Eller i alla fall halvera. Eller kanske i alla fall stiga upp när det inte går att snooza mer och man måste ställa nytt larm. Eller i alla fall bara ställa om en gång….kanske…

...sluta lura sig själv att en förädring är inom en greppbar framtid..suck...

Min själsliga syster

Var nere i Malmö och hälsat på en väldigt kär vän till mig mina sista dagar på semestern. Trots att vi bara känt varandra i mindre än ett år, känns det som om vi känner varandra utan och innan. Finns inget jag saknar med Malmö som henne. Hur som helst. Vi satt och väntade på pågatåget (varför heter det så egentligen?) när en man som satt bredvid oss frågade om vi var systrar. Då det inte var första gången som vi fått den kommentraren så skrattade vi att vi faktiskt inte ens var släkt - var på mannen i fråga först tyckte att det var trevligt att vi tog det så positivt (hallå, såg han hur hon ser ut - hon är ju söt som socker, kan väl inte bli annat än glad om man ser likheter!) - för han hade erfarenhet av att nån hade blivit lite stött vilket nästan lätt till osämja mellan två vänner...hm..undrar om han går runt och säger sådan till folk överallt..kanske dokumenterar och för statistik...

Men ska det vara så svårt att hålla sig till ämnet? Ni må tro att jag är dålig på att dra skämt...sidospår hela tiden.

Så tillbaka till syskonletaren. Efter att ha konstaterat att det var bra att vi tog det så positivt så sa han att vi kanske var själsliga systrar - som jag har letat efter en bra beskrivning på vår relation - och här på en station i Hjärup klockan 18.22 på en lördag så ger mig en helt främmande man den mest klockrena diagnos jag någonsin fått. Själsliga systrar, det är precis så det är. Inte bara bästa vänner, och vad jag vet är vi inte biologiska systrar...hm..kanske måste kolla upp pappas förehavanden en höstkväll 1982...

Så till min själsliga syster - jag kommer alltid finnas vid din sida i vått och tort - du betyder allt för mig och är min eviga energikälla och jag saknar dig här uppe i norr....

Så har man landat

Så har man då avverkat de 120 milen mellan Umeå och Malmö igen, och med tanke på tidsåtgången (startade 06.50 ankomst 14.20) skulle man kanske kunna tro att man använt sig av ett lite segare färdsätt en flyg - men det hade enbart att göra med att jag tycker det är så himla mysigt på Bromma så jag valde att tillbringa några extra (5) timmar där.....Så nu är man här.

Underbart härliga platta Skåne, med sina skårrande skåningar, maneter och nyckelpigsinvationer, svallande åkrar och spettekaka. Det pirrar i hela kroppen av glädje! Vad jag har saknat allt detta. Ja okej, inte maneterna och nycklpigorna....men om jag byter ut dessa mot mina underbara vänner här nere så är cirkeln sluten! I dagarna fyra ska jag insupa varenda lite molekyl av Malmö, njuta av de sista semesterdagarna och över att var atillbaka i skåneland igen

Så med en resa till Grekland och en resa till Malmö i bagaget (snart) så har denna (väldigt korta) semester varit toppen. Lyckats släppa jobbet på ett sätt som inte hänt på många herrans år och bara njuta av ledigheten! Gött var ordet sa Bull...

Inspiration

Ibland räcker det med ett ord, ett leende, en gest - och man fylls av så mycket energi och positivitet (är det ett ord??) så det känns som man ska spricka om man inte får ge utlopp för det. Antingen genom att sprida det vidare eller genom att låta ens kreativa sida får lite utlopp...jo det är sant..jag har en också! Så det så...

Så nu sitter jag på jobbet, bara två arbetsdagar kvar..är härligt ledig i morgon, och funderar över vad jag bäst ska lägga min energi på.. Just ja ska ha ett specialpass på söndag..hårdrocks pass - cykling...perfekt. Lyssna igenom lite låtar kan man diskret göra på jobbet. Skriva lite i bloggen är aldrig fel (speciellt efter värmade ord av en vän (tänker inte skriva ex för jag ser honom mer som en vän än mina tidigare ex som man knappt har kontakt med) oj nu blev det två parantecer efter varandra..) men även för sig egen skull - i terapi syfte är det skönt att få skriva av sig lite. Sen ska jag överösa alla mina underbara kunder med energi och hoppas att det hjälper dem lite i deras träning - de har gett mig så mycket härlig feedback sen jag kom tillbaka.

Tillbaka ja..nu har jag snart klarat mig förbi det som jag fasade för när jag skulle komma tillbaka efter tjänstledigheten...jobba hela sommaren..bara i receptionen, för till sin gamla tjänst fick man inte gå tillbaka till...jag var så arg, less och totalt omotiverad...men nu har jag bara två ynka dagar kvar! Det känns underbart, visst är man helt slut, har nästan jobbat nonstopp..., men det har gått bättre än jag hade kunnat hoppas..även om jag ser mer fram emot höstens utmaningar, receptionsjobbet kan jag...ingen utmaning i sig - även om jag trivs med det så är det inget jag vill göra på heltid..nä jag behöver nått tuffare att bita i! Sen att man bara jobbar kvällar och inte haft ett socialt liv på två månader har väl också gjort en lite mör...

Så på strålande humör ser jag faktiskt fram emot att jobba ikväll..även fast det knappt händer nått och minuterna segar sig fram så gör det inget! I dag är en toppen dag!

Bara en vecka kvar...

Okej...håll ut, denna tid nästa vecka har du SEMESTER!!! Bara 6 arbetsdagar kvar....jag ser ljuset...ja nånstanns där bakom regnmolnen. Kanske har solen bestämt sig för att börja lysa igen då, kanske eventuellt kan man våga doppa mer än tårna i Umeåälven..kanske..

Två hektiska veckors semester, en vecka på Zakynthos och fem dagar i Malmö! Oj vad jag längtar! Sol o bad o softa på Z - fest o träffa vänner i Malmö - kan knappast bli bättre?! Så bara härda ut... 49 timmars arbete....nedräkningen har börjat....

Nästa gång blir det 40...OH...MY...GOD!!!

Okej..nä jag har inte åldersnoja...jag inser bara att det ansvarslösa, egoistiska livet snart börjar komma mot sitt slut. Har man tänkt att skaffa barn innan 40 så är det väl kanske bäst att börja tänka i de banorna snart...vilket gör att det kanske blir dags om nått år eller två...Max två år kvar av frihet....svettningar...yrsel...lätt illamående...okej...inte panik nu. Kanske klimakterie känningar...

Men vad gör man om man inte känner sig redo ännu då??! Kan jag verkligen uppfostra ett barn...stackars liten.. Nåja man är ju faktiskt två om det...Olof får uppfostra oh jag får sköta lekandet..ja okej förutom födandet, ammandet...oj oj...nä det får nog minst dröja ett år till...

Tänk om man bara kunde få stanna upp ett tag och ta time out från dagarna som går och bara stanna tiden. Det hade jag velat haft i 30-års present... ett frikort på 3 veckors tidslöshet... Nu börjar man istället känna att tiden går snabbare och snabbare, det är så mycket jag vill göra!! Ja jag vet ett barn eller två sabbar inte livet, snarare tvärtom. Men jag vill kunna känna att jag verkligen längtar efter att få hänge mig själv åt en hjälplös liten krabat utan tanke på annat. Just nu känner jag mest att jag skulle vilja hinna ha lite mer tid med min sambo och känna att vår relation är så stark som den bara kan bli. Dessutom har jag lovat mig själv att inga barn innan giftemål! Och som det verkar så kan det nog dröja..... Förstår inte varför vissa killar har närmare till att skaffa barn än att gifta sig? Det är ju bra mycket större och omvälvande att sätta ett barn till världen. Nåja...han har sagt att frieri kommer när jag minst anar det.... och eftersom jag som smått börjar ge upp tanken på att bli gift innan 40 så... Fast jag är nog kanske inte redo för det riktigt heller än. Har just börjat känna mig trygg med mig själv, hitta vem jag är och vad jag vill och vi har precis börjat bygga upp en starkare relation, men kanske ännu inte är där jag skulle vilja att vi var för att ta nästa steg.

Så allt sånt måste jag alltså hinna med innan det är dags för barn...och sen vet man ju aldrig hur lång tid det kan ta eller om man ens kan få barn. Det är konstigt att man bara tar det för givet...
Men det tänker jag inte börja oroa mig för ännu...har ju bara ca 700 dagar på mig att växa upp!

Det graciösa steget över..så var man 30..

Jaha..då var man 30 då...jaha...blev väl ingen skillnad?! Eller?Möjligen har jag lite värk och har börjat se lite sämre, minns det gör jag sällan än då..och hör dåligt..äsch..selektivt..

Näää...klart det inte är nån skillnad..samma glada, spralliga Jenny! Fast okej...lite seg sen lördagens fest..å vilken fest sen! Trots lätt migrän och trötta fötter, en underbar kväll tillsammans med mina vänner! Kan det bli bättre?! Nope. Och vilka vänner man har sen...om ens vänner säger någonting om hur man själv är som person så måste jag vara en hyvens tjej, för jag har helt underbara vänner!

Så till festen alltså, 43 personer blev vi till slut (ja jag firade ju tillsammans med min sambos kompis), i en underbar omgivning och tro det eller ej, solen sken! Efter allt regnande senaste veckan var man lite orolig.. Fördrink och mingel, lekar och middag, presentöppning och dansande hela natten lång...ha, inte illa för en gammal stöt att hålla igång i nästan 12 timmar! Med dundrande huvudvärk! Plus att man redan före det varit i gång i 8 timmar för att förbereda..nästan lite imponerad av mig själv..hi hi Sen hade min söta vän Jennie gjort ett rent träningspass åt mig när det kom till presentöppning...den galna lilla tösen hade slagit in massor med små söta (så söta att man knappt vågade öppna dem..) paket (så att det skulle bli 30 totalt) åt mig...dessutom fyllt dem med toppen grejer - tack stumpan! Har använt, sockar, lypsyl, paraply, godis, bok och gummisnodd redan - och det var inte ens hälften! Otroligt! Naturligtvis inte att föringa övriga underbara presenter (fick en fantastiskt fin klocka, ett underbart sött armand och till min iPod - ett armband)..men den tiden som lagts ner på bara inslagningen..öj öj..tro mig det tog tid att öppna..men roligt var det! Hi hi

Så alltså en mycket lyckad kväll! Dagen efter väntade uppvaktning (den riktiga födelsedags-dagen) av familjen, och svärföräldrarna droppade också förbi...första mötet dem i mellan faktiskt! Ja det var ju då på tiden...bara hängt ihop i 3 ½ år...hi hi Kan säga att sömnen smög sig på väldigt snabbt när det var dags att lägga huvudet på kudden och jag är glad att jag var ledig från jobbet i dag och kunde återhämta mig ännu lite och njuta av mina fina presenter och skratta åt alla roliga bilder från festen! Så till alla som gjorde min (och Torbjörns) födelsedag till den underbara fest det blev - TACK!!!!!! När jag fyller 40 blir det nog att åka bort istället..för..oj oj..det tog på krafterna att ordan 30-års fest! Eller...är det för att man blivit gammal...hm...

Du å ja Vickan, du å ja

Ja, det där med att äldre blir mer morgonpigga...när inträffar det exakt? Och är det verkligen så? Min mormor var alltid uppe med tuppen...om hon hade haft nån...mor o far har blivit bättre på att sova ut sen de blev pensionärer och jag tycker det blir tyngre och tyngre att komma upp ur sängen...gäsp....i dag ringde klockan 06.00...galet....för mig är det mitt i natten. En eloge till alla som stiger upp i arla morgonstund..

Hur som helst, i dagens VF så var det en intervju med allas våran Viktoria (jag hade också kunnat bli född den 14:e..men jag ville ha en egen dag..så jag stretade emot ännu en dag!) som fyller 30 på lördag. Som jag ser det; är det okej för henne att inte gjort karriär och bildat familj..då är det verkligen det för mig med! Så länge hon inte känner sig stressad tänker inte jag låtsas att jag är det heller..så det så!

Så ingen åldersnoja bara ålderskrämpor!

Vinglandes på cykel till Corona....

Fick just ett sms från en vän från studenttiden som fyller 30 i morgon fredag, min Stockholms-Jenny! Många Jenny´sar blir det.. hihi.. Hon skrev att hon fortfarande kände sig som 18 och såg sig cyklandes lite berusad till Corona (som är ett studenthak i Umeå). Ha ha ja det var vekligen längesen...känner jag mig verkligen så ung fortfarande? Tveksamt... Hon kanske har påbörjat en 30-års kris.. he he..

Åh min andra Jenny fast med ie, hon är snart på väg att sätta sig på natt-tåg upp mot varmare (he he) breddgrader...mot Sundsvall närmare bestämt! För att sen på lördag komma upp till (the place to be...) UMEÅ!! Tjoohoo!! Ja det ska bli kul!! Då gör det inget att man blir 30! :)

Sista planeringarna börjar falla på plats och alkoholen..hm..är beställd! Kan det bli mer vuxet!? ;) Snart smäller det!!

Nedräkning till D-day...

Okej, näst sista planeringsmötet med Torbjörn...känns ju oväntat seröst, men ska man styra upp en 30+30 års fest för 40 pers så måste man har lite koll i alla fall! Okej, lokal fixad, mat fixad, upplägg för kvällen fixad. Nu återstår bara bordsplacering...jo faktiskt...inköp av..hm..alkohol, sista putsningen på kvällsaktiviteter och inköp av övrigt. Jo just ja det ska självklart bakas tårta..det får jag dock hjälp av min underbara mamma med! I love you!!

Satt och försökte göra bra frågor till en tävling och det slog mig att det är nog inte så många av mina vänner som är där som vet så mycket om mig egentligen..inte på det viset, och på samma sätt så är vet jag inte det om dem. "Mor o fars namn?", "Syskon?" jo man orde veta, men hör man bara mamma o pappa om dem vid benämning så då är det inte nått som sätter sig. Jo för dem som man vuxit upp med så klart - de föräldrar man faktiskt träffat, de kan man namnen på o där har man stenkoll på syskon. Okej, memmo till mig själv - 20 frågor till mina vänner om såndant man faktiskt skulle vilja veta om dem. Och då inte vilken som är favo-färgen... ;)

Nu är man åter där med grabbgänget o tjej-bästis...talade just med min (förtillfället) Malmö-boende pojkvän och han sa att de skulle nog ta tag i att styra upp nått för Torbjörn på dagen innan festen. Själv blev han kidnappad på dagen innan festen...mycket lägligt då allt skulle förberedas..hm...och de hittade på lite saker för honom! Mycket kul o bra initiativ. Tyvärr så kan jag med en gång säga att bland mina vänner som kommer vara där...nä där finns det någon ingen som skulle få för sig att styra upp nått sånt. Dessutom så känner de inte direkt varandra så det skulle ju också falla på det...sorligt...men sant! memmo till mig själv - när de fyller 30 så ska jag styra upp nått roligt! Inte så att det är deras fel..inte lätt att styra upp när man är ensam. Då är det lättare om man är ett gäng på 10-15 personer. Vilket killar visar det sig ofta är.... Om jag någon gång för en dotter - fram för tjej-gäng!

30 ja...surrade med en f d volleyboll-lagkamrat i går på msn och hon sa det som var konstigast med att fylla 30 var att måsta säga att man var 30. ja det kanske är så... Speciellt när man känner sig som 23.. Men so what?! Det är ju bara en siffra. Får fortfarande ibland visa legitimation på systemet och nästan jämnt på uteställen! Det kan man känna sig ung länge på! Hi hi

Så nu bara 3 dagar till festen och 4 till den faktiska födelsedagen...ja kul ska det bli i alla fall. Även om jag gärnat haft fler av mina vänner på plats..man ses för sällan..så gläjder jag mig för dem som faktiskt kommer att vara där! Vid nästa större begivenhet..40 års eller bröllop..vi får väl se vad som kommer först..suck..ja då ska jag vara ute ett år i förväg så alla mina nära o kära kan komma!

Saker att göra innan 30...

Det finns en bok som heter 101 saker att göra innan man dör, och i dessa dagar verkar det som om alla gör listor på saker de ska göra innan, 25, 30 eller som sagt innan man dör. Så okej, fem dagar kvar...saker att göra innan jag fyller 30....

Enkelt sätt så skulle jag kanske kunna plocka med sådant jag redan gjort....hm..får kanske söka lite inspiration från andra få se....

Okej, från boken få se...från bloggar...

* Mjölka en ko...hm när det låter för komplicerat...känner jag nån bonde? Eller är det okej att springa ut i en hage..? Knappast.

* Sett ett vulkanutbrott. Finns det vulkaner i Umeå? nja...möjligen att jag själv skulle kunna få ett utbrott...ja det kanske man kan plocka med..

*Bott utomlands....ha! Den kan jag bocka av, pluggade i Kanada i ett halvår!! Det är verkligen nått jag är glad att jag gjort!

*Skickat flaskpost. Jo men se, det har jag faktiskt gjort, i stugan...herrans massa år sen...å nått svar, nä det fick jag inte... :(

*Sett ett spöke...hm...jag är ganska säker på att det spökar i lägenheten jag bor i..men sett nått..nope

*Börjat samla på nått...jo jag samlade på bokmärken när jag var liten o Garbage pail kids..ha ha nån som minns dem...galet...

*Ta hand om ett djur...oj haft så många...chinchilla, marsvin, takråttor, hamster...hm..om man har en pojkvän som heter Schäfer i efternamn..räknas det? Jo det kan jag nog bocka av också.

*Gjort en egen webbsajt...jo det kan man väl säga. Gick en 5 p kurs i webbdesign..men den var väl inte direkt aktiverad, men jag har gjort en i alla fall!

*Mött en kändis....oj..jobbat på hotell...har mött massor.....skulle bara veta vad man sitter inne på..he he

*Tågluffa...nä...det skulle jag ha velat gjort...räknas det om man åkt tåg från Umeå till Göteborg? Det är ändå ganska långt....

*Vara vaken i ett dygn...jo det har jag gjort...och aldrig igen...efter ett tips på hur man skulle komma i fas med sin sömn...vet inte riktigt om det hjälpte med..nog sov jag den efter följande natten allt...

*Finna inre frid...nä det är ett projekt för 80-års listan...

*Träffa någon som heter precis som du...ja nu blev det svårt...tror inte det finns nån med det namnet förutom jag...nä..och jag verkar bo kvar i Malmö på hitta.se...nåja...jag är unik! ;)

*Bli gripen av polisen...är det verkligen nått man vill bocka av?? Kanske kan gulla med min kompis som jobbar som polis...

*Bo i bästa sviten på ett femstjärnigt hotell..hm..finns det ens ett sånt i Umeå?

*Slå en hole-in-one...du aldrig frivilligt på en golfbana..så det så

*Skaffa en tatuering eller en piercing..ha ha check...tatuerat sig har man redan!

*Spring ett maratonlopp...hur ska man hinna med det? Och orka.....pust...

*Köp ett konstverk...hm..svår definierat...vad är konst? Egentligen....

Okej, så jag har bott utomlands, skickat flaskpost o samlat på bokmärken, tagit hand om djur, mött kändisar, varit vaken i ett dygn och gjort en webbsajt. Är detta mitt liv?? ja just ja tatueringen...den var mamsen glad för..he he. Suck, vad hände med alla spännade saker som: Varit på safari, hoppat fallskärm, dykt med hajar...fast jag har snorklat med havssköldpaddor...hey..det är faktiskt nått för listan...sett pyramiderna...nä...måste göra mycket innan man dör...

Fem dagar...okej Jenny, realistiskt (åh vilket tråkigt ord..) vad skulle jag kunna hinna med...okej så om jag i alla fall kan lyckas med nått..kanske bo i svit då...brukar ju ha helgpriser...

Ja det är väl det jag får sikta på! Alltid nått! Sen så har jag mycket att bocka av efter 30-års krisen är avklarad! Gött...man vill ju inte bli sysslolös....

Inställningen är allt!

Läste nyss en av mina bästa vänners blogg om att man faktiskt kan bestämma sig för att ha en bra dag eller inte. Å det är så sant. För tyvärr är det alledels för många som väljer att vakna på morgonen och undra vad som kommer att gå fel i dag, istället för att undra vad för spännade saker som denna underbara dag har med sig. Egentligen är jag för det mesta positiv och har nog en ganska avslappnad inställning till livet...annars hade jag nog haft en trettioårs kris för länge sen... ;)

Men så kommer de där dagarna, märkligt nog ofta samtidigt som dåligt väder.., då man bara känner sig liten, värdelös och allmänt less. De dagarna man helst av allt vill dra täcket över huvudet och beklaga sig för sig själv över alla saker man borde ta tag i och som man borde göra och som man borde bli bättre på...och då inte i några peppande, motiverande ordalag direkt.

Då är det tur att man har vänner, vänner som kan ge en den där enegi kicken man behöver i bland, bara genom att finnas till och vara så där härliga som de är! Då kan man med glädje krypa ner i sängen igen, lyssna på regnet utanför och bara tänka att det är härligt att få ha en dag då man inte behöver göra någonting!

Så till alla mina underbara vänner, tack för att ni finns och gör mina gråa dagar ljusare!

Tjej-bästis och grabbgäng

Visst är det märkligt att det för många tjejer aldrig existerar det form av ungängeskrets som killar ofta sluts upp kring. Ofta är man två och två eller möjligen nån gång så kan man vara några fler. Men inte alls på det sättet som killar kan sluta upp kring och umgås 10-15 killar...inga problem.

Min särbo/sambo är hemma över helgen! Ja inte för min skull, utan för årets kanske viktigaste händelse...Barfota-VM under Vännäsdagarna. Ja precis...och visst är jag lite avundsjuk att måsta dela med mig av honom, nu när vi bor i varsin landsände, men mest av allt är jag lite avundsjuk på den sammanhållningen som gör att alla utflyttade Vännäsby-, Spölandsbor kommer hem just för denna begivenhet.

I år verkar tyvärr vädergudarna ha bestämt sig för att de behöver svalka av sig lite och det verkar som det kommer att regna. Men i vanliga fall så är det härligt att se ett 20-tal killar bli som barn på nytt i ett, om än ganska tufft, så kamratligt klimat. Glidtackligar och psykningar är ju bara härligt!

Det är märkligt att de flesta killar umgås i gäng och sällan på tu man hand. Okej nu generaliserar jag men om man jämför med de killar jag känner och har känt genom att man har levt med dem och mina tjejekompisar så ser umgängesformerna helt annorlunda ut. Märkligt... Mina manliga bekantskaper har alltid varit duktiga på att dra ihop till spelkvällar, brännboll, fotboll eller grillning. När det gäller ens tjejkompisar så är det ofta svårt att lyckas få ihop en fika på stan med en enda! Ja inte med alla så klart, och jag måste nog erkänna att de kvinnliga vänskapsband som knöts i Malmö mer liknar grabbgängens spontanitet i sammansättning och utförande än de här uppe i norr. Märkligt...

Hur som helst...nä då jag är inte alls bitter att min kille hellre sitter i regnet på en bastuflotte med 15 grabbar än myser under en filt i en varm lägenhet med mig...nä då jag är inte bitter...bara lite avundjsuk.... ;)

Snart 30, dags att bli vuxen...

Jaha, då var man inlurad på detta oxå.... nåja kan vara bra att fördriva tiden med några kanske inte så genomtänka noteringar så här i sommar värmen! Jaha..regnar det i södra sverige...ja det lät ju inte roligt...här skiner solen och himlen är blå! Har några dagar ledigt nu så man får väl passa på att hinna se solen..och...ja just de..planera för 30-års festen nästa helg.....



Åldersnoja?! Inte jag inte...känner mig inte en dag över 23..ja 24 då. Det är lustigt hur man trodde att livet skulle te sig när man blev trettio, när man var 17, 18, 20...när man var ung o naiv...eller ja det är jag ju fortfarande! Enligt min mening. I nian fick vi till uppgift att skriva "Brevet till dig själv" vad man trodde man skulle göra om 10 år... Har ingen aning om vad som hände med det brevet men jag kom ihåg vad jag skrev... Jo jag skulle jobba som lärare (hände inte) skulle ha två barn (hände inte) vara gift (hände inte) och bo i hus nånstanns kring Umeå (hände inte). Vet inte riktigt vad som hände undervägen och vart jag gjorde en felsväng...men vart tog det livet vägen??



Inte för att jag vill ha det. Har det bra som det är. Hade jag haft det livet så hade jag knappast haft mitt underbara år i Malmlö som jag just haft...och jag hade inte träffat min nuvarande sambo/särbo...för han kom in efter de 10 åren kommit o gått. Så jag hoppas det brevet kastats bort i nån rensning.



Jag trodde, som den där naiva 20-åringen, att när man blir trettio, ja gud då är man gammal...alla är så ansvarsfulla och vuxna och har en karriär och familj.....ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha...oj ursäkta...men det slog mig just att jag förmodligen var mer vuxen då än vad jag är nu.. Kan man bli yngre med åldern? Är det möjligt? Jo jag vet att man kan få ålders-kriser och börja bete sig som man vore tonåring, men jag menar inte så..bara det att man känner sig yngre och friare än vad man gjorde för 10 år sedan. Äntligen kan man börja leva på riktigt!

Så till alla 30-åringar som känner sig stressade över att man ännu inte har villa, barn o många års karriär bakom sig (ja till er andra också) Skål! Och hoppas att nästa 30-år blir ännu bättre!