Då skulle jag få komma hem från jobbet.
Komma hem till min sambo (som äntligen åter är hemma).
Vila min ömmande rygg.
Äta en hemlagad middag.
I det bästa sällskap jag skulle kunna tänka mig.
Om bara tiden kunde gå lite fortare....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar