Ibland är det faktiskt bättre att vara sen... Istället för att i hög hastighet, lite, nu var jag snäll, rätt så vårdslöst stressa fram en tons-tung buss fullpackad med lite lätt nervösa passagerare...jag tror samtliga gärna hade varit lite mer sen...
Ibland räcker det med så lite för att all trötthet, alla värkande muskler och den ömmande ryggen ska vara ett minne blott. Att ha skänkt någon annan glädje - kan det finnas något bättre?! I think not...
Tänk vilken dragningskraft våra lurviga, söta fyrfota vänner har på oss...till och med i busskuren en kall onsdagkväll - kan förena de mest olika människorna...
Nu ska kroppen vila och snart, snart njuta av några dagars välbehövlig ledighet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar