Ego-boost eller verklighetscheck

Att fylla trettio var egentligen inga problem, man fick ha en trevlig fest med vänner och vid trettio så är man fortfarande ung och energisk, men känner sig lite lugnare och tillfreds med sig själv och livet...men.....trettioett...då har man ena benet i graven. Visst är det märkligt, ett enda ynka år och det känns som om det vore ljusår mellan. Att fylla trettioett låter ofantligt gammalt, och vid det laget borde man ha villa, barn och lån sen länge - till skillnad från trettio då....

Vid sådana tillfällen behöver man en extra peppning, att få känna att man inte är nån sliten gammal hagga utan ung och oförstörd. Då kan man, om man vågar, handla på systemet.....

Att stå där i kön, körkortet redo i handen - inte för ivrigt utan instoppat bakom Visa-kortet, och vänta...och har man tur, då händer det....det som man hoppas på...frågan vi alla vill höra fast man kanske inte vågar erkänna det...

" Kan jag få se din legitimation? "

Tänk att en sån lite sak kan få en att bli så glad! Stolt kastar man nästan fram sitt körkort på den stackars kassörskan, som ibland lite generat ler åt det faktum att man faktiskt fått lagligt handla där i 10 år, men det gör inget - för just då så är man så glad att det faktiskt fanns en chans att man kunde ha varit under 25..... Men för att våga testa detta - då måste man vara beredd att stå sitt kast, vilket håll det än blåser åt..för den gången de INTE frågar...då får man slokörat lufsa där i från och känna sig närmare döden än 29...

Men i går....då hände det, och inte bara på systemet utan även på bussen, inte att jag fick visa legitimation - då hade jag funderat - men jag fick frågan ungdom eller vuxen..bara det kan göra en 5 cm längre!

Så tack systemet för veckans ego-boost!