Strump-troll och försvunna hårgummiband...

..i all ära, dessa kan jag förstå. Om det nu skulle finnas troll som var ute efter nått i torktumlare eller på annan plats så kan jag tänka mig att en varm (naturligtvis nytvättad) strumpa vore eftertracktat. Jag kan också förstå att hur många miljoner (ja jag är nog uppe i den siffran snart) hårgummiband jag än köper så finns det aldrig några när jag behöver..de är små, luriga och oftast i väl kamouflerade färger..jag köper att de försvinner titt som tätt.

MEN.....

VAR I HELA VÄRLDEN ÄR ALLA MINA LYPSYLER?????

Jag köper säkert minst ett i månaden...jag har nog aldrig någonsin använt upp ett lypsyl, nä de försvinner spårlöst. Har ju flyttat omkring lite på sitsonde och då hade man kanske kunnat förvänta sig att de helt plötsligt nånstanns skulle dyka upp ett stort lager av lypsyler nånstanns..men icke..suck...så nu är jag utan igen..de förra köptes för ca 3 veckor sen...

Dagens I-lands problem...

Om man kanske skulle...

..börja äta lite nyttigare. Eller ja kanske i alla fall lite mer varrierat. Eller ja kanske i alla fall lite mera regelbundet. Eller i alla fall kanske låta bli att börja dagen med att ramla ner i godisskålen. Eller kanske bara se till att det inte finns så mycket gotta hemma..mm..

...börja träna regelbundet. Ja förutom de pass jag leder. Eller ja i alla fall oftare. Eller kanske i alla fall nått kompleterande pass. Eller ja kanske skulle använda cykeln lite mer än bilen…typ…mm..

…börja pensionsspar och semester spara. Eller ja i alla fall pensionsspara. Eller ja kanske lite grann. Så där varannan månad. Eller kanske när det blir pengar över….eller nått…mm…

...sluta snooza så mycket. Eller i alla fall halvera. Eller kanske i alla fall stiga upp när det inte går att snooza mer och man måste ställa nytt larm. Eller i alla fall bara ställa om en gång….kanske…

...sluta lura sig själv att en förädring är inom en greppbar framtid..suck...

Min själsliga syster

Var nere i Malmö och hälsat på en väldigt kär vän till mig mina sista dagar på semestern. Trots att vi bara känt varandra i mindre än ett år, känns det som om vi känner varandra utan och innan. Finns inget jag saknar med Malmö som henne. Hur som helst. Vi satt och väntade på pågatåget (varför heter det så egentligen?) när en man som satt bredvid oss frågade om vi var systrar. Då det inte var första gången som vi fått den kommentraren så skrattade vi att vi faktiskt inte ens var släkt - var på mannen i fråga först tyckte att det var trevligt att vi tog det så positivt (hallå, såg han hur hon ser ut - hon är ju söt som socker, kan väl inte bli annat än glad om man ser likheter!) - för han hade erfarenhet av att nån hade blivit lite stött vilket nästan lätt till osämja mellan två vänner...hm..undrar om han går runt och säger sådan till folk överallt..kanske dokumenterar och för statistik...

Men ska det vara så svårt att hålla sig till ämnet? Ni må tro att jag är dålig på att dra skämt...sidospår hela tiden.

Så tillbaka till syskonletaren. Efter att ha konstaterat att det var bra att vi tog det så positivt så sa han att vi kanske var själsliga systrar - som jag har letat efter en bra beskrivning på vår relation - och här på en station i Hjärup klockan 18.22 på en lördag så ger mig en helt främmande man den mest klockrena diagnos jag någonsin fått. Själsliga systrar, det är precis så det är. Inte bara bästa vänner, och vad jag vet är vi inte biologiska systrar...hm..kanske måste kolla upp pappas förehavanden en höstkväll 1982...

Så till min själsliga syster - jag kommer alltid finnas vid din sida i vått och tort - du betyder allt för mig och är min eviga energikälla och jag saknar dig här uppe i norr....

Så har man landat

Så har man då avverkat de 120 milen mellan Umeå och Malmö igen, och med tanke på tidsåtgången (startade 06.50 ankomst 14.20) skulle man kanske kunna tro att man använt sig av ett lite segare färdsätt en flyg - men det hade enbart att göra med att jag tycker det är så himla mysigt på Bromma så jag valde att tillbringa några extra (5) timmar där.....Så nu är man här.

Underbart härliga platta Skåne, med sina skårrande skåningar, maneter och nyckelpigsinvationer, svallande åkrar och spettekaka. Det pirrar i hela kroppen av glädje! Vad jag har saknat allt detta. Ja okej, inte maneterna och nycklpigorna....men om jag byter ut dessa mot mina underbara vänner här nere så är cirkeln sluten! I dagarna fyra ska jag insupa varenda lite molekyl av Malmö, njuta av de sista semesterdagarna och över att var atillbaka i skåneland igen

Så med en resa till Grekland och en resa till Malmö i bagaget (snart) så har denna (väldigt korta) semester varit toppen. Lyckats släppa jobbet på ett sätt som inte hänt på många herrans år och bara njuta av ledigheten! Gött var ordet sa Bull...