Schwinn I love you

Har just kommit hem från ett spinningpass i Falun. För en som är van vid tre gånger så stor cykelsal så var kanske inte själva lokalen så tilltalande, instruktören var dock helt okej och musiken var bra - men, hallå, va fan var det för cyklar?? Nått amerikanskt märke jag aldrig hört talas om förut (och hoppas jag slipper i fortsättningen), konstiga, obekväma - nä, inget för mig.

I onsdags var jag på spinningpass i Borlänge (man måste ju se sig omkring!) och även om deras Body bikes är bra mycket bättre än det amerikanska skräpet jag inte ens tänker nämna vid namn så är det inget mot Schwinn. Härliga, stabila, lätthanterliga Schwinn. Längtar efter att få komma hem och dra iväg ett riktigt härligt pass med toppmusik och en massa glöd på en härligt familjär schwinn-cykel - home sweet home

Dessutom var i dag första gången jag tränade med min nya fina guldring på fingret. Sjukt fjantigt, jag vet, men jag kunde inte låta bli att titta på den flera gånger under passet (kanske för att slippa tänka på cykel jag trampade runt på...) okej jag erkänner - inte bara under passet utan både före och efter och..ja fortfarande...den är bara såååå fin :D

Jag har blivit fästmön

Sitter i en liten (och ganska sliten) lägenheten i Borlänge och bara strålar av lycka - men strålar ändå inte lika mycket som guldringen på mitt vänstra ringfinger.....

Den som väntar på nått gott - i helgen hände det oväntade - en underbar dag på ett Spa hotell i Tällberg rundades av med det gulligaste och bästa frieriet jag någonsin hade kunnat önska mig;

Jag har blivit fästmö

Borde nog packa...

...men det är ju sååå tråkigt, och jag har verkligen kommit fram till att jag är en morgonpackare. Vissa packar bättre på kvällen - jag packar bättre på morgonen (intalar jag mig i alla fall).
I morgon är det dags igen...Borlänge.... Som att stånga sig blodig i en vägg..skam den som ger sig. Även om jag nog till 99 % bestämt att det är ett ställe som inte går att bosätta sig på (i alla fall inte för en väldigt bestämd röbäcksjänta) så ska jag nu verkligen ge det en ärlig chans...en läääängre chans. 10 dagar i Dalarna..de ni...ungefär som att klara 1 natt i bivack...rastlös som fan och lappsjukan kommer smygandes. Kanske ska passa på att sova mycket..

Nåja, i vilket fall så får jag ju träffa Olof igen och till och med känna på hur det är att vara sambo igen - bara det, lätt värt till och med att vara i Borlänge. Fast tänk om vi kanske kommer att driva varann till vansinne...eller jag honom.. :P kanske mer troligt. Nåja träningskläder är med packade..eller ja inte packade ännu då, men framlagda..nästan - Ja va fan - de är tvättade i alla fall.. Får väl träna mig trött och lättmedgörlig.. :)

Hur sjukt det än kan låta - speciellt för en så sjukt morgontrött person som mig - så funderar jag helt allvarligt på att försöka hinna springa lite (nu ljög jag - jogga lite ska det vara) i morgonbitti innan flyget...just nu alltså, låter det som en helt okej idé..i morognbitti klockan 06.30 kommer det att framstå som det mest idiotiska påfundet någonsin..men jag ska ställa klockan i alla fall..kan ju behöva packa..

Nä om det ska bli nått gjort så får man visst gör det själv - dammråttorna verkar helt ointresserade av att hjälpa mig med packandet, så det är väl bara att bita i citronen (som faktiskt är bra mycket surare än ett surt äpple..) och börja packa..snart alltså..

Borta bra, men var är egentligen hemma?

Så har jag äntligen kommit hem igen. Eller hem...vart är mitt hem? Där hjärtat är eller dit posten kommer? Eller är mitt riktiga hem nån annanstans? Där både hjärtat är och posten kommer...Nåja, jag är i alla fall hemma - dit posten kommer.

För nästan ett dygn sen lämnade jag Borlänge - för den hittills längsta tågresan, i förhållande till avstånd, jag varit med om. Resan som skulle bli ca 2 timmar, blev totalt 5 timmar...och då inte bara resande..för då krävs det ju att man FÖRFLYTTAR sig. Så, en tågresa som innehöll lite tåg, en del buss + kisspaus - för barn kan till skillnad från vuxna inte "hålla sig" och som tur är så är det också till skillnad från vuxna helt obrydda om att uträtta dessa behov vid vägkanten med en hel busslass lessa tågresenärer som åskådare - så fantastiskt rakt på bara. Barn är underbara

Nåja, efter buss så väntade lite otippat tåg igen, som förutom en massa väntan för möte även hade ett inslag av väntan på polis (efter ett underhållande utlägg från en rätt så påverkad man i sina (enligt han själv kan jag tänka) bästa år om den fruktansvärda orättvisa som denna försening medfört) för att medföra denna passagerare av tåget och in i en alldeles egen kupé så att säga.

Så efter en resa som innehöll det mesta..även förflyttning - även om det inte kändes så - så var jag då på Arlanda...Mannen i biljettkontrollen på Arlanda gav mig en medlidsam blick och sade med eftertryck i rösten: "Vi lider med er" "Öh..jaha ... Tack" lyckades jag få fram. Så illa var det väl ändå inte..men men.

Nå, var det bara en sak som stod mellan mig och norr igen..flyget. Som så klart med tanke på dagens början var......FÖRSENAT, ja vad annars var att vänta. 15 minuter blev 25, blev 35. Fast med tanke på tågets 3 timmas försening så var detta inget.

Men vid midnatt så var tänderna borstade, mailen är rensad och det var bara att lägga huvudet på kudden och drömma om att få komma hem...ett hem där både post och hjärta finns