Barn, man och hus innan 30! Vad hände egentligen??

Helg igen...

2009-09-17T11:07:00.001-07:00

Tiden bara rusar iväg.... Var det inte nyss helg?? Vad hände med veckan??

Okej, jag har klarat av en trevligtjejmiddag och tv B V pass, med en dislokerad axel som bonus..

Nåja, det är ju härligt med helg, hur ofta de än kommer

Stormatch på Mjölevallen

2009-08-12T10:54:00.001-07:00

Det är härligt med idrott. Till o med att stå o småfrysa och energiskt vifta bort mygg (man skulle kunna tro att de skulle ta ut varandra..... men icket) på en ganska betydelselös div 4 match i Sörmjöle är faktiskt mysigt, så där Svensson- mysigt

Nu har tyvärr mannen dragit på sig en sträckning och spelat färdig.... Med 50 minuter kvar.... Nåja de leder i alla fall med 2-0

Go Spöland go

Fiskelycka

2009-08-06T00:09:00.001-07:00

När jag var liten la mamma och pappa ut nät hela somrarna, det hörde liksom till. Nu var det dock länge sen.

Men mannen är som vanligt pigg på att axla ansvar, så i går la vi ut nät. Det var väl egentligen ingen som kanske trodde det skulle fastna nått, men vi såg det som en mysig trevlig stund.

Men till mammas och min förvåning i morse så hade nätet inbringat 1 sik och 6 abborrar.

Älskling du skulle ha fått vara med! Men när det ska ätas så räknar vi med dig

Jag är förälskad....

2009-08-05T13:27:00.001-07:00

Jag kan inte förklar det på annat sätt, och förlåt älskling men objektet för detta är ett rektangulärt underverk som har allt!! Utom ett larm som funkar i avstängt läge ( why, why,why????)

I Love my iPhone

Man kan ju till o med blogga från den!

Ett år äldre men sannerligen inte klokare...

2009-07-15T11:48:00.000-07:00

32. Det är egentligen bara en siffra. Men jag har faktiskt lite svårt att förlika mig med den...det känns ju så...gammalt. Å jag är minsann inte gammal!! Kanske lite senil i mellanåt...men det är nått helt annat...

Nu är jag hur som helst 32. Sitter på jobbet och funderar på hur jag ska spendera nästa födelsedag... Då vill jag vara på nått exotiskt ställe.... Och bara mysa med min man..

Men just nu får jag nöja mig med att sitta på jobbet och vara särbo-fru - det går ju det med!

Hur kunde jag ha glömt??!!

2009-07-06T10:41:00.000-07:00

Olof har ju blivit farbror! I veckan föddes lilla (eller lilla o lilla... 3 800) Tove. Söt lite krabat!
Tur att de i alla fall hann flytta - inte flytta in kanske direkt, men flytta ut. Och ja menar så länge det finns säng, soffa och matbord - ja då får resten ordna sig eftersom!

Vart tog sommaren vägen??

2009-07-06T10:36:00.000-07:00

Okej. Jag ska inte klaga. Jag tajmade min för-semester med den varmaste sommarveckan på länge. Plus att jag fått fly iväg till Turkiet två gånger i vår. Men ändå! Även om jag fortfarande jobbar så är dte bra mycket trevligare att titta ut på en blå himmel än grått, blött och för att inte tala om kallt...brrrr - okej det kan man kanske inte se direkt...men känna.

Det enda som möjligtvis är positivt är att nu tar sig folk tid att gå inomhus och träna! Så man slipper sitta i sin ensamhet på jobbet... Men jag tar nästan hellre fint väder och folktomt...faktiskt.

Dessutom ger dåligt väder dåligt samvete - heklt plötsligt så finns den en miljon tråkiga saker man borde göra.... Städa ligger på de tre översta platserna...så det kanske jag borde... I morgon..kanske...

Premiär och gratis alkohol...

2009-07-03T11:07:00.000-07:00

I går hade vi en enkel avtacknig av Maria, bara vi i sälj. Och man behöver inte vara så många fler. Inte om det är rätt personer.

Picknic i parken med, så klart, mat från Rost. Lite skumpa och sen var det dags att kliva in på Allstars för smygpremiär. Inte illa.... Snyggt har det blivit - nått annat kan man inte säga. Och kul var det!

Men lika trevligt som det var i går...lika tungt var det att stiga upp till jobbet i morse...suck...det blir verkligen en lugn fredagkväll.

I morgon är det ju tänkt att vara fest..igen...oj oj...nåja, det är mest dansandet jag är sugen på, man kan ju dricka kaffe och vatten! Men före det ska jag åka och se den alleles nyfödda lill Schäfer/Lindström tösen som nyss anlänt till världen!!!

Åter tillbaka i verkligheten

2009-07-01T09:45:00.000-07:00

Så var man på jobbet igen. Efter den kanske soligaste semester veckan jag någonsin haft (då menar jag antal soltimmar/vecka) och min allra första festival (yeah!!) så är man tillbka i verkligheten.

Nåja, det är väl inte så illa, än så länge håller det fina vädret i sig - och det är ju trevligt. Fast ännu trevligare hade det varit om samma temeratur inte infann sig även inne på jobbet.....pust....

Hur som helst. Nu har jag sett artister i massor; studsat till Slagsmålsklubben, vaggat med till Lundell, headbangat till Mötley Crüe, ätit hamburgare, våfflor och varma chips - precis som det ska vara på en festival.

Däremot har jag inte; skrikit i falsett, gråtit, spytt, klämts längst fram vid scenen, ätit langos, druckit öl - eller nån alkohol för den delen (nej jag är inte gravid!) bott i tält, haft ångets. Man kan väl säga att jag gjort en vuxen festival vistelse. Inte tråkig - bara vuxen....

Peace and love

2009-06-24T12:44:00.001-07:00

Är just nu i Borlänge och njuter av en veckas semester. Och vad passar då bättre än en festival!
Ja man kan visst gå på festival trots att man inte är 20. Fast man känner sig lite off.....

Men när det finns helt underbara artister man sällan får chans att se så spelar det faktiskt ingen roll! I kväll har Laleh förgyllt min kväll...helt underbart!! Tänken är dessutom att jag ska få med mig mannen på Hoffmaestro & Chraa 00.15 i kväll (eller jag för oss över 30.. natt)

Vi får väl se....

Vilken dag som helst...

2009-06-19T03:23:00.000-07:00

I dag hade gärna fått vara vilken dag som helst...utom midsommarafton... Jag vill bara krypa upp i soffan, drick nått varmt och äta glass i massor.

Jag är nämligen nästan döende...på allvar alltså...det är inte bara män som blir ynkliga när de är förkylda..jag med. Kan vara för att jag så sällan blir förkyld - jag har glömt bort hur jobbigt det är. Och nu är vi bjudna på fest i kväll...ooo så kul......suck.

Nåja, några alvedon och en flaska vin ska väl göra susen! Ja inte samtidigt dock...

Trött och lite frusen

2009-06-11T02:44:00.000-07:00

Vissa dagar är svårare än andra att ta sig upp ur sängen. I dag var en svår dag..
inte blir det bättre av att det är grått och trist ute och kontoslandskapet tyst och nästan öde...det är som gjort för att somna över skrivbor...zkchfd 0930950#"¤%6..............zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Jag har en beundrare...

2009-06-09T14:22:00.001-07:00

I dag fick jag en flaska rött efter mitt cykelpass...av en man...och det var inte min man...
Nä denna herre är i sina bästa år, heter Åke och är en trogen deltagare på mina tisdagspass.

Men det var inte för att han tycker jag är vacker, söt eller snäll...det var för att han tycker att jag är en sån bra instruktör... Jag blev nästan rörd till tårar...

Jag har gjort något, för han vansinnigt tråkigt, att bli ganska kul. Vilken underbar känsla det är!

Den ska jag spara och dricka någon dag när jag känner mig riktigt under isen...

Att leva som man lär...

2009-06-09T08:26:00.000-07:00

Jag skulle väl knappast råda någon att gluffsa i sig en skål med glass och chokladsås innan träning...ändå sitter jag här nu och tittar på den tomma skålen och har den där lite kalla känslan i magen och mår rätt bra. Jag menar, man måste väl inte alltid leva som man lär?!

Så var man tillbaka...

2009-06-08T07:00:00.001-07:00

Lite äldre, lite visare, betydligt lugnare och en man rikare.
Så nu återstår bara villa och barn...nåja, säger man inte att 40 är det nya 30?

Ny tillfällig adress..

2008-10-31T08:44:00.001-07:00

Ja det har ju blivit långt mellan inläggen...men det beror bara på att jag nu bloggar här:

Blivande bruden bloggar

Välkommen!

Hösten kom visst tidigt i år...

2008-09-11T00:57:00.000-07:00

Ja jag vet inte riktigt vad som hände med sommaren men det kändes som om den hade ovanligt bråttom bort härifrån, som tur var så var hösten inte sen på att snabbt fylla tomrummet och nu är det nästan så att man väntar på den första snön....i mitten på september....ska det vara så???

Nåja, vilket fall som helst så har ju i alla fall vädret varit bra - för att vara höst... Och jag har fått plocka fram min underbara höst/vinter (om det inte är så kallt)/vår kappa, från N Y...yeah..!! Okej den köptes på H&M..men vadå..det var fortfarande i New York and I love it!!

Jobbet går....framåt? Det här är verkligen en helt ny upplevelse för mig..att känna att jag t o m har för lite att göra ibland och ja...det börjar kännas ... tråkigt... Fast det har bar pågått i en vecka så det kanske vänder. Man är ju mer van att jobba dygnet runt så detta kanske kan vara en lärorik och nyttig upplevelse, att faktiskt bara jobba sina 85%...vi får väl se...

I helgen väntar i alla fall ett besök av O, äntligen..känns som det var evigheter sen han var uppe...förbanna Borlänge....och en bröllopsfest, fast bröllopet var i början på sommaren, så bara själva festen. kan nog bli väldigt trevligt - men det kommer säkert kännas lite konstigt när man inte varit med om själva bröllopet.

Nä nu ska jag ta på mig flitens mössa igen och jobba vidare...

Så går man en ny tid till mötes...

2008-08-20T10:16:00.000-07:00

Ja det händer verkligen saker på jobbet. Det kan man sannerligen inte klaga på. Så är det dags för mig att ändra inriktning på jobbet och vem vet..det kanske blir precis det jag behöver!

Lite trist känns det dock att när man äntligen börjat komma in i nått och jobbat för att det ska bli så bra som man vill..då ska man göra något annat... Den ständiga uppstartaren känns det som jag blivit. Men det är väl i och för sig positivt. Det är ju uppstarten som kräver mest, och då är det ju trevligt att man får vara med!

Så nya tider. Nya tag. Nu går jag en ny höst till mötes...

När tåget har gått och man fortfarande står kvar på perrongen..

2008-08-14T06:42:00.001-07:00

Nån klok person har sagt att sömnen fungerar ungefär som tåget. Det gäller att man kliver på när det kommer in till perrongen, annars får man vänta till nästa om man vill kunna somna. Mitt sömntåg påminner nog väldigt mycket om SJ har jag kommit fram till. Väldigt sällan i tid, förseningar och strul, och avgångarna från Umeå är obefintliga.

Detta får som följd att jag sällan kan gå och lägga mig när jag är så där perfekt trött att jag somnar nästan på en gång. Nä oftast får jag spendera långa stunder i sängen, vändandes och vridandes, läsandes och funderandes. Brukar verkligen försöka hoppa på tåget när det kommer (vid första tecken på sömntendens - gäspningar o dylikt) men det är så snabba stopp att jag ska vara glad om väskan hinner på och när jag väl lagt huvudet på kudden då inser jag - fan jag hann inte den här gången heller.... Och då är det bara att vänta på nästa...

Så snabba på med Botnia banan - då kanske jag kan sova igen..

Att försöka stanna tiden...

2008-08-13T12:54:00.000-07:00

Så är semestern slut om 1,2,3,4 dagar...fyra ynka dagar!!! Om man på nått sätt kunde fylla på tidens timglas med några dagars extra sand, det vore härligt... Fast jag ska inte klaga. jag har haft en toppen semester. Lata dagar i solen (fast de har varit knappt märkbara..) trevliga stunder med vänner (de har varit desto fler!) och nu på slutet lata dagar i soffan...mest för att hela oceaner är på väg ner från himmelen...

Men ändå är jag verkligen inte särskilt peppad på att börja jobba igen. Det är ju grymt skönt att vara ledig. Kommer knappt ihåg hur det var att jobba...om jag inte verkligen försöker och det har jag sannerligen inte tänkt ge mig in på de sista dagarna på semestern.

Lite spännande ska det ändå bli att komma tillbaka. Det händer mycket på jobbet nu. Mycket ska omorganiseras och tänkas om, göras om, utvecklas och startas upp. Kanske, kanske finns det en liiiiten, lite chans att man kan få lite mera stimulans på jobbet nu. Fast, jag har blivit besviken förr så jag förväntar mig inget utan vi får helt enkelt se vad framtiden har att utvisa!

Jag har ju bevisligen ändå sjukt svårt att släppa jobbet när jag; 1, varit inne på jobbet 5 ggr på semestern (2 bara för att kolla lite saker..) 2, kollat jobbmailen alla dagar utom 8 (det blir ju så mycket spam annars och man vet ju aldrig, det kan ju dyka upp nått kul - eller akut) 3, svarat och fixat med 4 av dessa kollade mail. Man skulle åkt ut på en öde ö och satt sig hela semestern. Fan man är alldeles för mobil och alldeles för jobbnojjig. Vadå, som om inte de skulle klara sig 4 veckor utan att man var anträffbar?! Löjligt... nä, nästa sommar då blir det mobil och internetförbud tror jag!

Vad gör du nu för tiden, varför hör du aldrig av dig...det var alldeles för längesen vi sågs....

2008-07-28T11:00:00.000-07:00

Ja...bara att erkänna, det var länge sen..och..jag. Jag har...varit otrogen...jag har haft en annan...blogg är det kanske bästa att tillägga innan det blir hysteri. Anledningen till detta har att göra med det där frieriet...

Det går ju alltid upp och ner i ett förhållande. Så som de flesta par så kände vi att vi också var tvungen att ha den obligatoriska 3-års krisen för lite mer än ett år sedan. Ja va fan man vill ju inte känna sig utanför. Hur skulle det se ut? Vi skulle ju inte ha nått att prata om med andra. Vi skulle aldrig blir bjudna på några fester...utfrysna... Så sagt och gjort. 3-års krisen avklarad och avcheckad. Och efter det har det bara gått spikrakt uppåt. Och när man äntligen känner att man verkligen hittat harmoni, balans och den där tryggheten igen (och ännu mer) vad passar då bättre än att inför familj och vänner stärka dessa band mellan sig ytterligare. På ren svenska - gänga sig alltså.

Därav "den andra" bloggen. Bloggar alltså en bröllopsblogg på BT (som vi säger vi i svängen...) Bröllopstorget alltså. Det känns väldigt vuxet och en bra förberedelse för vad som komma skall. Jag har redan hunnit gå igenom flera stadier av allehanda panik och ångester - egentligen bara genom att läsa andras orosmoment och i vissa fall helt sanslöst uppsjosade (kan aldrig tänka mig att det stavas så..men det skiter jag i just nu..) bröllop. Så när det börjar komma till riktiga slutklämmen med vårt så då hoppas jag ha redan gjort bort detta. Nåväl.

Än så länge är det lite hyss hyss om det hela. Allt är inte klar och spikat och alla som ska tillfrågas är inte tillfrågade, men snart kanske...kanske...eventuellt...förhoppningsvis..

Nåja, den som lever får se!

Svetten lackar och pulsen stiger

2008-06-24T14:12:00.000-07:00

18 par fokuserade ögon möter mina. Förväntansfull. Några lite oroliga och andra som egentligen har tankarna på annat håll... 35 minuter senare ligger nästan ett dis av svett och fukt i rummet, över musikens lugna melodi hörs ansträngda andhämtningar. Några har slutit sina ögon, några ler utmattat och några ser bara fullständigt färdiga ut....på ett nästan plågat sätt...

Jag älskar verkligen att vara instruktör. Att försöka skapa en härlig (om än jobbig) träningsupplevelse. Att se svetten lacka i deltagarnas pannor, få ett leende som betyder " jag är på, jag orkar hela vägen, jag är laddad" Det är fan den bästa känsla i världen. Sen att de finns de som tycker man är kass, har kass musik, säger för mycket, säger för lite (Smaken är olika och man kan inte passa alla)...det spelar egentligen ingen mer roll än att man kanske kan lära sig nått, för det räcker med ett leende, ett tack - då är all värk, all ömhet i musklerna som bortblåst. Och just i det ögonblicket är man så fantastiskt lycklig.

Sen att benen känns som bly i trappan, att man är så trött att man tappar kopplingen mellan hjärna - mun, hjärna - fingrar, det är en helt annan femma... Nu ska jag i alla fall bara njuta av att det var en fantastiskt rolig grupp att cykla med i dag och att nya avsnitt av Murder in Midsommer börjat i dag....

Jag borde kunna sova gott i natt...

En quickie bakom receptionsdisken....

2008-06-23T10:00:00.000-07:00

Det är tur att man jobbar där man jobbar när man har en kass rygg som jag har, och tur att man är omgiven av underbara människor som är flexibla uti finger spetsarna. Har sen i går känt att jag nog dragit på mig en ordentlig låsning i ryggen och med den analkande långa flygresan (på fredag-tjoohooo!) till varmare land så hade jag verkligen velat få detta fixat.

Då är det tur att vår sjukgymnast Johanna dök upp, och gullig som hon är lite snabbt tryckte ut en hel del låsningar - på golvet bakom receptionensdisken - snabbt och enkelt! Vad behöver man behandlingsrum till egentligen?!

HÅLL DIG VAKEN!!!

2008-06-21T23:52:00.001-07:00

Pust....att hålla sig uppe till 05:10 en midsommarafton är inga problem (inte heller att sen kliva upp 09:30), men att hålla sig vaken 08:30 en söndag på jobbet - det är en utmaning det. Helst skulle jag vilja krypa ihop under receptionsdisken men jag antar att det inte skulle passa sig... Kaffe har jag för länge sedan tappat tron på som en räddning i de stunder då kroppen var 50:e sekund faktiskt tar sig en millisekunds power-nap. Ögonlocken kämpar för att få falla ner - jag kämpar för att hålla dem uppe.

I bland undrar jag om det är friheten att faktiskt kunna sova (om man vill) som gör att man kan hålla sig vaken längre. Men nu när jag inte kan sova får jag kämpa i orkanmotvind.... Nåja bara 6 timmar kvar....

Ett steg framåt och två tillbaks

2008-06-16T01:56:00.000-07:00

I bland känns det som om man led av personlighetsklyvning. En som är framåt, driven, påhittig och energisk (A) och den andra som är trött, orkeslös, glömsk, lat och utan drivkraft alls (B).

Just som A varit framme som en virvelvind och börjat få saker gjorda så dyker B upp, skakar på huvudet åt A och sätter sig med armarna i kors och suckar ljudligt, tjurar sig till kommandot och ställer sig på bromsen. A låter B hållas ett tag - (det blir sånt tjafs annars), funderar på roligare saker, kanske tar en power-nap - vad vet jag. Men så dyker något upp. Det kan vara ett ord, en uppgift, vad som - och som genom ett trollslag är A åter boss och tar tag i saker med lust och energi.

Jag hoppas så att A är mitt verkliga jag och att B bara är ett resultat av höga pollenhalter, understimulans och saknad av mannen....

Livskvalité

2008-06-05T06:33:00.000-07:00

Sitter på en filt och ser älven i maklig takt
flyta fram, beslutsam, ostopplig.
Den klarblå himmelen speglar sig
i den blanka ytan.

Jag har lyssnat på måsarnas skri,
dykande, bråkande och
förnöjsamt flaxande.

Jag har ätit sommarens första
solvarma jordgubbe och
tagit årets första kalla och
sekundsnabba dopp.

Just den här känslan
som infinner sig nu;
lugnet, värmen och lyckan
- DET är livskavlité

Schwinn I love you

2008-05-23T11:41:00.000-07:00

Har just kommit hem från ett spinningpass i Falun. För en som är van vid tre gånger så stor cykelsal så var kanske inte själva lokalen så tilltalande, instruktören var dock helt okej och musiken var bra - men, hallå, va fan var det för cyklar?? Nått amerikanskt märke jag aldrig hört talas om förut (och hoppas jag slipper i fortsättningen), konstiga, obekväma - nä, inget för mig.

I onsdags var jag på spinningpass i Borlänge (man måste ju se sig omkring!) och även om deras Body bikes är bra mycket bättre än det amerikanska skräpet jag inte ens tänker nämna vid namn så är det inget mot Schwinn. Härliga, stabila, lätthanterliga Schwinn. Längtar efter att få komma hem och dra iväg ett riktigt härligt pass med toppmusik och en massa glöd på en härligt familjär schwinn-cykel - home sweet home

Dessutom var i dag första gången jag tränade med min nya fina guldring på fingret. Sjukt fjantigt, jag vet, men jag kunde inte låta bli att titta på den flera gånger under passet (kanske för att slippa tänka på cykel jag trampade runt på...) okej jag erkänner - inte bara under passet utan både före och efter och..ja fortfarande...den är bara såååå fin :D

Jag har blivit fästmön

2008-05-23T11:37:00.000-07:00

Sitter i en liten (och ganska sliten) lägenheten i Borlänge och bara strålar av lycka - men strålar ändå inte lika mycket som guldringen på mitt vänstra ringfinger.....

Den som väntar på nått gott - i helgen hände det oväntade - en underbar dag på ett Spa hotell i Tällberg rundades av med det gulligaste och bästa frieriet jag någonsin hade kunnat önska mig;

Jag har blivit fästmö

Borde nog packa...

2008-05-15T14:02:00.000-07:00

...men det är ju sååå tråkigt, och jag har verkligen kommit fram till att jag är en morgonpackare. Vissa packar bättre på kvällen - jag packar bättre på morgonen (intalar jag mig i alla fall).
I morgon är det dags igen...Borlänge.... Som att stånga sig blodig i en vägg..skam den som ger sig. Även om jag nog till 99 % bestämt att det är ett ställe som inte går att bosätta sig på (i alla fall inte för en väldigt bestämd röbäcksjänta) så ska jag nu verkligen ge det en ärlig chans...en läääängre chans. 10 dagar i Dalarna..de ni...ungefär som att klara 1 natt i bivack...rastlös som fan och lappsjukan kommer smygandes. Kanske ska passa på att sova mycket..

Nåja, i vilket fall så får jag ju träffa Olof igen och till och med känna på hur det är att vara sambo igen - bara det, lätt värt till och med att vara i Borlänge. Fast tänk om vi kanske kommer att driva varann till vansinne...eller jag honom.. :P kanske mer troligt. Nåja träningskläder är med packade..eller ja inte packade ännu då, men framlagda..nästan - Ja va fan - de är tvättade i alla fall.. Får väl träna mig trött och lättmedgörlig.. :)

Hur sjukt det än kan låta - speciellt för en så sjukt morgontrött person som mig - så funderar jag helt allvarligt på att försöka hinna springa lite (nu ljög jag - jogga lite ska det vara) i morgonbitti innan flyget...just nu alltså, låter det som en helt okej idé..i morognbitti klockan 06.30 kommer det att framstå som det mest idiotiska påfundet någonsin..men jag ska ställa klockan i alla fall..kan ju behöva packa..

Nä om det ska bli nått gjort så får man visst gör det själv - dammråttorna verkar helt ointresserade av att hjälpa mig med packandet, så det är väl bara att bita i citronen (som faktiskt är bra mycket surare än ett surt äpple..) och börja packa..snart alltså..

Borta bra, men var är egentligen hemma?

2008-05-06T00:46:00.000-07:00

Så har jag äntligen kommit hem igen. Eller hem...vart är mitt hem? Där hjärtat är eller dit posten kommer? Eller är mitt riktiga hem nån annanstans? Där både hjärtat är och posten kommer...Nåja, jag är i alla fall hemma - dit posten kommer.

För nästan ett dygn sen lämnade jag Borlänge - för den hittills längsta tågresan, i förhållande till avstånd, jag varit med om. Resan som skulle bli ca 2 timmar, blev totalt 5 timmar...och då inte bara resande..för då krävs det ju att man FÖRFLYTTAR sig. Så, en tågresa som innehöll lite tåg, en del buss + kisspaus - för barn kan till skillnad från vuxna inte "hålla sig" och som tur är så är det också till skillnad från vuxna helt obrydda om att uträtta dessa behov vid vägkanten med en hel busslass lessa tågresenärer som åskådare - så fantastiskt rakt på bara. Barn är underbara

Nåja, efter buss så väntade lite otippat tåg igen, som förutom en massa väntan för möte även hade ett inslag av väntan på polis (efter ett underhållande utlägg från en rätt så påverkad man i sina (enligt han själv kan jag tänka) bästa år om den fruktansvärda orättvisa som denna försening medfört) för att medföra denna passagerare av tåget och in i en alldeles egen kupé så att säga.

Så efter en resa som innehöll det mesta..även förflyttning - även om det inte kändes så - så var jag då på Arlanda...Mannen i biljettkontrollen på Arlanda gav mig en medlidsam blick och sade med eftertryck i rösten: "Vi lider med er" "Öh..jaha ... Tack" lyckades jag få fram. Så illa var det väl ändå inte..men men.

Nå, var det bara en sak som stod mellan mig och norr igen..flyget. Som så klart med tanke på dagens början var......FÖRSENAT, ja vad annars var att vänta. 15 minuter blev 25, blev 35. Fast med tanke på tågets 3 timmas försening så var detta inget.

Men vid midnatt så var tänderna borstade, mailen är rensad och det var bara att lägga huvudet på kudden och drömma om att få komma hem...ett hem där både post och hjärta finns

Borlänge nästa

2008-04-30T00:07:00.001-07:00

Okej, jag kanske inte gav Borlänge en ärlig chans när jag var där sist - bitvis för att den förbannade staden gjort mig till särbo - men också för att de flesta städer inte är så charmiga i regn, blåst och mörker. Så nu är det strax dags igen...att ge Borlänge en ny chans - Dalarna en tillfällighet att visa upp sig i vårsolens glans. Jag har inte särskilt höga förväntningar så jag kan ju knappast bli besviken...eller...?

Jag tycker inte om särbo-Jenny

2008-04-07T14:49:00.000-07:00

Visst, särbo-Jenny har absolut sina bra sidor. Hon jobbar mycket och är aldrig sen på att ställa upp på extrapass och sena inhopp (=drar in stålars), sen kan hon vara väldgt social och påhittig. Men jag tycker ändå inte om henne.

Särbo-Jenny är labil, tjurig som få, gnällig, tjatig, och mästare på att ge dåligt samvete. Hon kan gå från kärleksfull, till sinnessjukt misstänksam, till total likgiltighet på bara några minuter, och sen tillbaka igen - det är ett av hennes många party-trick.

Hennes känsloliv är som en skenande berg o dalbana. Lycklig som få och sedan självömnkande och ynklig. Ensam och ledsen - för att sedan vara lyckligt oberoende.

Hur någon kan vilja ha en relation med särbo-Jenny kan jag inte förstå...jag skulle vara jävligt tveksam... Kanske är det för att särbo-Jennys tvilling själ; sambo-Jenny är så underbar att det väger upp...jag hoppas på det.

För jag vill inte vara särbo-Jenny mer. Jag tycker inte om henne. Jag vill vara den snälla, glada, stabila sambo-Jenny.

Nu håller hon sig dock ganska lugn. Lyckligt oberoende. Men jag tycker ändå inte om henne...

Malmö i mitt hjärta..

2008-03-31T09:40:00.000-07:00

Trots det gråa och aningen trista vädret som slgit sig ner i Malmö på lördagen så kunde inte ens det förstöra den bubblande upprymda känslan av lycka som forsande fram i kroppen när jag satte ner mina gympaskorsbelagda fötter på skånska mark igen. Åter i Malmö...

Denna stad som från ingenstanns gick direkt upp till en topp tre placering på mina favouritplatser i världen. Det är något med Malmö som gör det svårt att inte älska denna komplexa och kompletta stad...enda minuset är väl att den ligger så långt från Umeå..

Att den sedan inhyser flera underbara vänner gör knappast saken sämre. Därför var det med tungt hjärta som jag i morse lämnade ett soligt och vårigt Malmö... Att komma hem till et gråmulet och kyligt Umeå och en tom lägnehet var knappast något att se fram emot..nä hellre att jag flanerat längst strande i Lomma med min underbara vän Jennnie och njutit lite till av den skånska landskapet. Men man kan inte få allt här i livet och kanske är det så att man uppskattar de stunder man får så mycket bättre när man verkligen får längta efter dem. Nästa att se fram emot är en lång vistelse i Borlänge...det trodde jag väl aldrig att jag skulle säga..men det är ju inte just Borlänge i sig som jag ser fram emot...

Nu är det gjort...

2008-03-28T02:31:00.000-07:00

07:25 i morse invigdes mina nya joggingskor..

5 minuter löpning - 5 minuter gång - 5 minuter löning = otroligt förståndigt.... måste lura igång kroppen

2:21..... ont i benhinnan på höger ben
3:05.... fan va konstigt jag springer...eller...? Oj yrsel av för mycket fotfokuserande
3:15... sluta tänk nu för fan o spring istället
4:30..... jävligt ont i benhinnan på höger ben
4:55.... 5 sekunder..håll ut i fem jävla sekunder
5:01...pust...gång...förutom onödigt mycket fokuserade på fotisättning...inte ont nånstannns...direkt..
7:42... okej...inga smärtor...gå verkar jag ju kunna göra i alla fall...man är inte helt slut som artist alltså...
9:40... ååååå..... att man kan va så här kasst tränad...vill inte springa...20 sekunder kvar..suck...jag är kanske inte byggd för och springa..
10:30... ont i yttrefotknölen på vänster fot
13:42... jävligt ont strax nedanför höger knäskål
15:00... äntligen..över...

Det är verkligen en kamp att springa....kroppen verkar jäkligt osugen..men skam den som ger sig! :D

Huvudet dunkar....

2008-03-27T09:18:00.000-07:00

Ryggen värken... Ögonen känns tyngre än på länge och kaffet tycks inte ha någon som helst effekt..inte ens psykisk... Jag är helt enkelt helt och hållet slut. Trött. Färdig. Tur att det bara krävs en enda arbetsdag till (efter denna maraton dag) så får jag sätta mig på planet och flyga söder ut. Även om helgen inte direkt kommer att bjuda på sovande och slappande så kommer den att bjuda på underbara människor och en stad jag saknat, och det funkar bättre en vilket högkoncentrerat kaffe som helst på orken och humöret!

Så bara hålla ut...bara 2 ½ timme kvar på denna nerver-ending arbetsdag..sen är det fredag...Äntligen fredag...

Malumeu - here I come

2008-03-24T12:41:00.000-07:00

Nu är det nedräkning..bara fyra ynka dagar kvar tills jag får sätta ner fötterna i den skånska myllan igen...den skånska snötäckta myllan... Hade så klart hoppats på snöfritt och x-antal plusgrader. Men man kan inte få allt och det är tur att man får åter se sina underbara vänner - de höjer temperaturen med minst 25 grader - minst alltså.

Men som alltid så kommer det att kännas som om tiden inte riktigt räcker till att göra allt och träffa alla. Då är det tur att man kan samla flera av dem på samma ställe. Men mest av allt så ser jag fram emot att frå träffa min Jennie - min underbara fantastiska Jennie - bara tanken på att snart få ses gör mig sprudlande glad! Det blir ju inte allt för ofta när 120 mil av svensk natur skiljer oss åt numera... men då får man vara glad för de stunder man får!

Så nu försöker jag med alla medel att få tiden att gå här på jobbet så att fredagen ska komma lite, lite närmare...

Om tiden bara kunde gå lite fortare...

2008-03-20T06:42:00.000-07:00

Då skulle jag få komma hem från jobbet.
Komma hem till min sambo (som äntligen åter är hemma).
Vila min ömmande rygg.
Äta en hemlagad middag.
I det bästa sällskap jag skulle kunna tänka mig.

Om bara tiden kunde gå lite fortare....

Iakttagelser en onsdag eftermiddag

2008-03-19T14:07:00.000-07:00

Ibland är det faktiskt bättre att vara sen... Istället för att i hög hastighet, lite, nu var jag snäll, rätt så vårdslöst stressa fram en tons-tung buss fullpackad med lite lätt nervösa passagerare...jag tror samtliga gärna hade varit lite mer sen...

Ibland räcker det med så lite för att all trötthet, alla värkande muskler och den ömmande ryggen ska vara ett minne blott. Att ha skänkt någon annan glädje - kan det finnas något bättre?! I think not...

Tänk vilken dragningskraft våra lurviga, söta fyrfota vänner har på oss...till och med i busskuren en kall onsdagkväll - kan förena de mest olika människorna...

Nu ska kroppen vila och snart, snart njuta av några dagars välbehövlig ledighet!

5-års jubileum eller Hela havet stormar

2008-03-10T01:30:00.000-07:00

I helgen så firar vi 5-års jubileum på jobbet. 5 år, under fem år har detta varit mitt andra hem – förutom semester på ett år till Malmö så klart. Skrattat, svurit, förbannat och lovordat. Ytterlägen och allt däremellan. Men det är väl så det ska vara.

Så i helgen då smäller det, 5-års jubileum. Fredagen blir lite lugnare med fokus på våra medlemmar och sen…på lördag….. Öppet Hus (läs: KAOS) gratis inträde och ALLA åldrar…. = Hela havet stormar… Ska göra mitt bästa för att hålla mig borta, men ett Happingpass i cykelsalen ska i alla fall köras och sen….fly fältet.

Dessutom så fyller min underbara vän Åsa 30 på lördagen och ska man orka med den festen också (känner mig ju fortfarande sliten från i lördags..) så då måste det sparas på krafterna.

Helt sjuk hur långt det här företaget har kommit på bara fem år….och visst är det grymt att ha fått ha varit med från början, innan vi ens hade fått flyttat in i huset, innan vi datorerna var installerade och allt skrevs på lisor, när vi fortfarande var så nya och naiva att vi övertalades att göra en modevisning i tränings- och badkläder…allvarligt…va FAN tänkte vi…tur att det inte finns dokumenterat….

Så nu väntar jag bara på att lite inspiration ska infinna sig så att jag och Johan kan vara lite effektiva vid planeringen av lördagens pass..sen ska det inhandlas militär-outfit…det heter ju inte Bootcamp för inget…..

Databeroende utan gränser

2008-02-14T08:21:00.000-08:00

Vad gjorde man egentligen innan datorn? Hur funkade saker? Inte för att det alltid funkar nu....
Men man glömmer så lätt, tiden innan mobiler, internet, epost, wap, 3G och så vidare.
Och man blir brutalt påmind om hur vanskligt teknikens under är de gånger som de inte funkar..

Som i tisdags - släpade - och då menar jag verkligen slääpade mig ur sängen och tog mig till jobbet 07.00 - och det, DET är en bedrift utan desslike. Jag funkar nämligen dåligt innan 9, mår nästan fysikst dåligt av att måsta ruska liv i kroppen så oförskämt tidigt på morgonen. Men, mot all förmodan så tog jag mig till jobbet, till mina kollegors förvåning.. - och vad möts man av...datakrångel. I en och en halvtimme flummade jag runt utan att kunna göra något. Ja jo jag drack lite kaffe och surrade med kollegor...men jag kunde inte jobba. Just den dagen då jag gått emot kroppens skrikande panik av att måsta kliva upp och inte ens kunna göra det jag skulle...

Tanken på att jag hade kunnat ligga kvar under ett varmt täcke var för fasansfull för att ens kunna tänka på. Men efter 1 ½ timme gav jag upp. Som tur är så har jag löjligt nära hem, och nu när vi har möjlighet att jobba hemifrån så tog jag mitt pick och pack och vandrade hem (bara för att få höra senare att 5 minuter efter jag lämnat funkade allt igen..)

Visst är det underbart enkelt i cyberrymdens förtrollade värld..kanske lite för enkelt...kanske är det därför bra att bli påmind då och då om att livet inte är enkelt jämt...det ska vara lite kämpigt och krångligt - annars tappar vi nog uppskattning för när att funkar, när allt flyter.

Nu gläjde jag mig åt att allt faktiskt funkar, och flyter...fast jag skulle gärna gått hem ändå...

I väntan på livet

2008-01-31T10:23:00.000-08:00

I morgon då börjar livet igen. Det där riktiga livet. Det där livet som gör "mitt andra liv" uthärdligt. Det livet då jag känner mig levande. Då jag inte svarar på mail och telefonsamtal från okända, skickar offerter till människor som sällan ändå blir nöjda för att "det kostar" - ja precis - välkommen till verkligheten - allt kostar.

I mitt riktiga liv känner jag mig obekymrad och lycklig. I mitt riktiga liv händer det som är viktigt - det som verkigen betyder nått. I mitt riktiga liv har jag sambo, fritid och en djup, lång nattsömn. De livet som många andra har som sitt vanliga liv, sitt "svensson-liv", den trista vardagen. Den längtar jag efter. Det livet längtar jag efter.

Men än så länge får jag nöja mig med de korta studer att mitt riktiga liv som jag har, som jag får. I väntan på att mitt riktiga liv ska börja. På riktigt.

Ego-boost eller verklighetscheck

2008-01-20T04:18:00.000-08:00

Att fylla trettio var egentligen inga problem, man fick ha en trevlig fest med vänner och vid trettio så är man fortfarande ung och energisk, men känner sig lite lugnare och tillfreds med sig själv och livet...men.....trettioett...då har man ena benet i graven. Visst är det märkligt, ett enda ynka år och det känns som om det vore ljusår mellan. Att fylla trettioett låter ofantligt gammalt, och vid det laget borde man ha villa, barn och lån sen länge - till skillnad från trettio då....

Vid sådana tillfällen behöver man en extra peppning, att få känna att man inte är nån sliten gammal hagga utan ung och oförstörd. Då kan man, om man vågar, handla på systemet.....

Att stå där i kön, körkortet redo i handen - inte för ivrigt utan instoppat bakom Visa-kortet, och vänta...och har man tur, då händer det....det som man hoppas på...frågan vi alla vill höra fast man kanske inte vågar erkänna det...

" Kan jag få se din legitimation? "

Tänk att en sån lite sak kan få en att bli så glad! Stolt kastar man nästan fram sitt körkort på den stackars kassörskan, som ibland lite generat ler åt det faktum att man faktiskt fått lagligt handla där i 10 år, men det gör inget - för just då så är man så glad att det faktiskt fanns en chans att man kunde ha varit under 25..... Men för att våga testa detta - då måste man vara beredd att stå sitt kast, vilket håll det än blåser åt..för den gången de INTE frågar...då får man slokörat lufsa där i från och känna sig närmare döden än 29...

Men i går....då hände det, och inte bara på systemet utan även på bussen, inte att jag fick visa legitimation - då hade jag funderat - men jag fick frågan ungdom eller vuxen..bara det kan göra en 5 cm längre!

Så tack systemet för veckans ego-boost!

Nytt år - nya möjligheter...

2008-01-09T00:22:00.000-08:00

Det är dags nu..
Dags att börja äta lite bättre - nä det är bara att inse, colanappar, choklad och ostkrokar (det heter KROKAR inte bågar...) tillhör inte nån av basgrupperna och hittas inte i tallriksmodellen....men chips är ju faktiskt potatis..hm...

Dags att ta tag i träningen lite bättre - det där med Beach 2008 är glömt nu när man passerat 30...nu förbereder jag mig för Utan Rullator 2047...

Dags att ta tag i mina ryggproblem och inte se kostnaderna som bortkastade utan välinvesterade - hur gärna jag än önskar att man kan tänka bort ryggproblem så går det ju tyvärr inte...

Dags att ta tag i sina arbetsuppgifter i stället för att sitta framför datorn och skriva en massa goja...suck...ja okej då...Over and out

Borlänge tur och retur

2007-11-26T02:42:00.000-08:00

I helgen var jag i Borlänge och hälsade på O. Med tanke på restid skulle jag lika gärna kunnat varit i New York t o r...men det får vänta en vecka..tjoho...

Hur som helst. Efter buss, tåg och ännu lite mer tåg så var jag äntligen framme, aningen mör, i Berslagens pärla...eller hur det nu var...Borlänge! Man kunde lätt bli lurad när man klev av tåget att "här var en stad det hände grejer i, liv och rörelse", det kan också ha varit så att det var fullt med folk för att alla försökte ta sig därifrån.... jag låter resten vara osagt och alla får dra sina egna slutsatser....

Borlänge är ungefär hälften av Umeås storlek och det vore kanske konstigt om det inte skulle märkas...men folktomt har fått en helt annan innebörd. På fredagskvällen efter en god middag på Broken Dreams...(det perfekta break-up stället..hm...) så skulle vi gå på bio. Må vara att tiden var lite i mellan läge...inte så sent att uteställerna (eller utestället..vad vet jag) dragit i gång ännu, men så pass sent att affärer och annat var stängt...men jag tror vi mötte 4 personer totalt under vår promenad genom centrum...

Fånigt av oss så trodde vi kanske att vi skulle behövt förboka våra biljetter..det var ju ändå premiär på filmen...men...jag ljuger inte om jag säger att det var inte ens halvfullt - i den inte allt för stora salongen (som ändå var den STORA salongen..). Hur som helst filmen var bra o sällskapet så klart ännu bättre. Men jag är skeptiskt....jag tror det ska mycket till (hot, pengar - mycket pengar, en egen atomförflyttningsmaskin eller ett (miljövänlig) jetplan att ta mig därifrån) innan jag bosätter mig i den staden....men, man ska aldrig säga aldrig...

Borlänge är kanske en sån stad som man inte tycker om på en gång, man kanske rent utav hatar den första gångerna, och sen - när man lärt känna den bättre kanske man tycker den är toppen!

Som med spinning ungefär....

Kan inte ens vara ledig på rätt sätt...

2007-11-20T10:07:00.000-08:00

Helt värdelös! Helt otroligt värdelös.... jag kan inte ens vara ledig på rätt sätt.. I dag var en ledig dag för mig..alltså LEDIG = INTE jobbar...

Få se..hm...jag steg upp och sen dröjde det..hm....hela 17 minuter innan jag var inne på min jobbmail - och detta bara för att min dator just nu verkar ha gått in i samma koma status som jag själv och tar 16 minuter på sig att starta.....

Jag hade inte ens hunnit äta frukost...jag är patetisk..suck...

Sen dess har jag fixat listor, mailat offerter, styrt upp bokningar och fixat med kort....

Jag ska önska mig en ordbok i julklapp - jag verkar inte riktigt ha förstått den rätta innebörden av ordet ledig...

Ego, Oscars och bristen på sömn..

2007-11-19T10:07:00.000-08:00

Var på besök i Sundsvall förra helgen och vad som i teorin verkade vara en perfekt planerad helg gav sömnbrist en helt ny innebörd...Är ju av naturen ingen morgonmänniska, vilket borde leda till att man är en nattuggla istället, fast sorligt nog så är jag helt enkelt en sån som tycker om att sova - när spelar inte så stor roll, huvudsaken man får sova länge....

..nåja..Tillbaka till huvudspåret. Ingen morgonmänniska, och denna specifika fredagsmorgon var jag tröttare än vanligt då jag var tvungen att vara på jobbet tiiiidigt..gäsp...det är märkligt att jag ens fungerar före nio... Nåväl efter en avslutad arbetsdag..ja ja inte en åtta timmars arbetsdag kanske men ändå, så väntade 4 timmars kuskande i buss för att komma fram till Timrå vid middagstid. Det där med buss är ju inte en adrenalinkick direkt... Så lagom mör var man så framme. Tur att man genast piggnade till av att träffa Jennie igen..som jag har saknat henne!

Efter en trevlig middag och ett kärt återseende så blev kvällen lugn med skvaller och tv-tittande. Så till den perfekta planen. Av olika skäl, som jag inte ska gå in på här, hade det känts som en alldeles lysande idé att passa på att träna på lördagsmorgonen på Ego inne i Sundsvall, och då är det ju klart man ska gå på pass kl 09.30..jajemen. Problemet var endast att just så där på lördagsmorgonen var inte kollektivtrafiken den bästa vilket resulterade i att väckaren ställdes på 07.15....PÅ EN LÖRDAG!! Oj oj..

Nåväl..glada i hågen..ha ha..nä..fel av mig..halvt sovandes traskades det i väg till bussen, huttrandes och smått ångerfulla att vi gett oss in på detta. Bussfärd och sightseeing av Timrå, en kopp kaffe hos Jennies bror och sen var det alltså dags..täna...hm...hur var det nu..? Man ska gärna träna när man är förkyld, man mår så bra då..eller..var det tvärtom...? Men tränades gjordes det och efteråt kände man sig ett kort tag ganska pigg och alert. Detta utnyttjades självfallet till shopping - vad annars! Metropolen Sundsvall har ju massor att erbjuda...just ja..köp-stopp ram till New York resan..hm...ja..jo men bara en sak kanske..alternativt två..för att den första inte ska känna sig så ensam..

Sen nalkades kvällen och vad annat än att göra stan osäker... Till skillnad från min hemstad så är Sundsvallsborna mer världsvana och är därför betrodda med att hålla uteställen öppna till 03.00. Och som gäst kan man ju inte gå hem innan dess?! Nej då..Så man trillar hem vid halv sex tiden..suckar lite och inser att man får sova 2 timmar tills det är dags att kliva upp och sätta sig på bussen hem igen..nåja somnar gör man...och vaknar konstigt nog...

Kombinationen sömbrist, alkhol och bussfärd var inte särskilt lyckad och fyra timmar kändes som en evighet...inte i någon positiv bemärkelse...värkande rygg och allmänt illamånde (som jag dock i sten hävdar bara hade med sömnbristen att göra..) anländer jag hemma igen..för att (som den goda flickvän jag är) raskt ta mig till mannens innebandy match - som så här i efterhand måste erkännas var en fröjd att se, trots sömnbristen.. Sen bortlovad på middag på kvällen och slutligen, äntligen stapplandes i säng...för att 5 timmar senare väckas bryskt igen för att skjutsa mannen til flyget, nåja vad gör man inte för sin..älskling...gäsp...

Det var en underbar helg, helt klart...men jag känner fortfarande efterdyningar på sömnkontot, det verkar vara hög ränta på det...så egentligen skulle jag behöva en veckas semester för att vila upp mig ordentligt...ja fan...man är inte 22 längre...

Mindre bitter - mera frusen

2007-11-07T10:36:00.000-08:00

Gårdagens förbittrade svårmod har lagt sig lite och jag har intalat mig själv att gå in med en positiv och öppen inställning till de systemförändringar som är i antågande...intala sig, intala sig, intala sig - så ja...övertygad!

Stapplade i väg till jobbet i morse halvt sovandes..men direkt näsan kommit utanför dörren så väcktes man bryskt till liv av de ynka sex minus graderna som låg i lur utanför. Egentligen inte så kallt alls...men när man inte vant sg vid kylan så hade det lika gärna kunnat vara 15 minus...Tittade till min stackars inkapslade bil på vägen..tur man inte behöver skrapa fram den ur sitt ishölje..inte än i alla fall...hm....kanske far har nån blåslampa man kan låna...?

Fortfarande lite lätt frusen även om värmen så sakta börjar komma tillbaka till kroppen. Några koppar blaskigt kaffe och jag är åter i form..redo för vad som helst...till och med ett nytt datasystem

Pay-back time...

2007-10-29T00:51:00.000-07:00

Klart jag ser fram emot att få barn..men jag känner mig ju fortfarande som 22 och kan inte för mitt liv förstå hur det kan stå 77 på mitt körkort..måste var feltryck...dessutom så fattar jag inte hur mina vänner kan köpa hus och gifta sig...det är ju SÅ unga....eller...?

Nåja...förutom foglossningar, värkar, stygn på ställen som jag inte ens vill fantisera om och total brist på sömn (som jag bara längtar efter...) så finns det även en väldigt egoistisk tanke med att det ska bli roligt med barn - jag ska ta ut föräldrardagar! Vid alla tidpunkter då alla vill vara lediga, sommar, jul och påsk.... För då jävlar är det pay-back time... Att jobba med bara småbarnsföräldrar (som jag älskar till döds - det handlar inte om det) så hamnar jag alltid sist i rangordning när det gäller ledighet på grund av dessa föräldrardagar...

Å innan alla småbarnsföräldrar nu blir arga så...jag skulle gjort precis samma sak och ja det är jättebra att det är finns sådana möjligheter...men det kan vara grymt frustrerande att stå på andra sidan...Och nä det är självklart inte därför man väljer att skaffa barn....men det är en möjlighet jag kommer att njuta extra mycket av att utnyttja!!

I väntan på nästa kull....

2007-09-24T02:26:00.000-07:00

I helgen firade min mor o far sin 45:e bröllopsdag. Visst är det underbart! I dessa tider då folk förlovar, gifter sig, skiljer sig och skaffar barn som om de skulle vara ute efter rekordet i antal olika familjekonstelationer, så känner jag att det ger mig hopp att se mina föräldrar fortfarande utan tvivel stå vid varandras sida. Å det kan jag tala om, det är nog inte helt enkelt alla gånger...

Som en stolt bärare av namnet Röckner (från min mors sida) kan jag avslöja att med namnet så följer även ett visst temperament. Det som ofta inte har någon som helst koppling till rim o reson, orsak eller verkan - utan till synes lever sitt egna liv och i bland helt utan förvarning kan slå bakut i ett hetlevrat vulkanutbrott. Kort sagt - vi är väldigt temperamentsfull min mor o jag..eller som jag väljer att se det - väldigt passionerade och känslosamma! :)

Sätt nu detta i kombination till en person som helt saknar detta böljande känslosvall, en person som hela tiden står stadigt på marken, är nöjd och belåten för et mesta och under mitt 30-åriga liv aldrig ens höjt rösten. Jag kan erkänna att denna egenskap visst tog slut efter att mina två äldre syskon delat på det som fanns att ärva.... Min far är sinnebilden av en stor nallebjörn. Med ett minne som en guldfisk. Att jag slutade med basketen för ca 15 år sedan är inte alltid en självklarhet, nån typ av bollsport var det ju jag höll på med... Inte för att han inte bryr sig, utan för att han bara är så. Denna kombination kan dock ibland ge sig in på total kollisionskurs. och av egen erfarenhet kan jag säga att bråka på någon som till synes är helt oberörd och mest ler åt ens häftiga utbrott - det kan göra en vansinnig.

I vilket fall som helst så har de trots detta i ur och skur stått vid varandras sida och i helgen så tog de sig tid att åka ner till huvudstaden för att få en mysig helg tillsammans för att fira sin bröllopsdag. Det tycker jag är underbart.

I helgen var även min särbo (eller kärbo som visst är den nya betäckningen...) hemma för en kort visit, och det var sådeles vår lott att hämta dem på flygplatsen på söndagseftermiddagen.
För att hinna med att även träffa sin familj fick sådeles mina föräldrar ge oss skjuts ut till min kärbos föräldrars stuga för ett snabbt besök. Så vid den obligatoriska kaffe-stunden (som verkar vara omöjligt att neka till) så är det ju självklart att min kära mor osökt kommer in på det faktum att trots att men svärmor har 5 barn så är det ingen som kommit till stadiet att skaffa egna barn. Självklart dröjde det ju inte längre innan det kom en gliring från samma underbara mor om att " Ja visst hade det varit trevligt med tillökning i kullen..." Så där tillräckligt lagomt högt så att hon visste att det skulle höras för även mig och kärbon. Eftersom dessa kommer med jämna mellanrum (min mor är väldigt sugen på ytterligare barnbarn - de fem hon redan har är ju så stora nu..) så suckar vi bara och konstaterar "Jo men ni har ju precis fått en tillökning att ta hand om ". Mor o far blev i maj stolta föräldrar till en vit liten trasselsudd, som älskar att gnaga, bita, slita och dra i allt som man kan gnaga, bita, slita och dra i. Som fingrar, hälssenor, tår, byxben och så vidare. De blev alltså åter hundägare.

Så innan Ville, som valpen heter (Vilde i inofficiella sammanhang..) har blivit en respektabel hund som faktiskt kan ligga still i mer än 60 sekunder så ser jag faktiskt ingen anledning att ytterligare öka på kullen (sen väntar jag ju tålmodigt på ett synnerligen genomtänkt frieri..).

Vill de ha en bebis innan dess så får de helt enkelt skaffa en själv!

Strump-troll och försvunna hårgummiband...

2007-08-29T04:23:00.000-07:00

..i all ära, dessa kan jag förstå. Om det nu skulle finnas troll som var ute efter nått i torktumlare eller på annan plats så kan jag tänka mig att en varm (naturligtvis nytvättad) strumpa vore eftertracktat. Jag kan också förstå att hur många miljoner (ja jag är nog uppe i den siffran snart) hårgummiband jag än köper så finns det aldrig några när jag behöver..de är små, luriga och oftast i väl kamouflerade färger..jag köper att de försvinner titt som tätt.

MEN.....

VAR I HELA VÄRLDEN ÄR ALLA MINA LYPSYLER?????

Jag köper säkert minst ett i månaden...jag har nog aldrig någonsin använt upp ett lypsyl, nä de försvinner spårlöst. Har ju flyttat omkring lite på sitsonde och då hade man kanske kunnat förvänta sig att de helt plötsligt nånstanns skulle dyka upp ett stort lager av lypsyler nånstanns..men icke..suck...så nu är jag utan igen..de förra köptes för ca 3 veckor sen...

Dagens I-lands problem...

Om man kanske skulle...

2007-08-21T12:21:00.001-07:00

..börja äta lite nyttigare. Eller ja kanske i alla fall lite mer varrierat. Eller ja kanske i alla fall lite mera regelbundet. Eller i alla fall kanske låta bli att börja dagen med att ramla ner i godisskålen. Eller kanske bara se till att det inte finns så mycket gotta hemma..mm..

...börja träna regelbundet. Ja förutom de pass jag leder. Eller ja i alla fall oftare. Eller kanske i alla fall nått kompleterande pass. Eller ja kanske skulle använda cykeln lite mer än bilen…typ…mm..

…börja pensionsspar och semester spara. Eller ja i alla fall pensionsspara. Eller ja kanske lite grann. Så där varannan månad. Eller kanske när det blir pengar över….eller nått…mm…

...sluta snooza så mycket. Eller i alla fall halvera. Eller kanske i alla fall stiga upp när det inte går att snooza mer och man måste ställa nytt larm. Eller i alla fall bara ställa om en gång….kanske…

...sluta lura sig själv att en förädring är inom en greppbar framtid..suck...

Min själsliga syster

2007-08-14T09:57:00.000-07:00

Var nere i Malmö och hälsat på en väldigt kär vän till mig mina sista dagar på semestern. Trots att vi bara känt varandra i mindre än ett år, känns det som om vi känner varandra utan och innan. Finns inget jag saknar med Malmö som henne. Hur som helst. Vi satt och väntade på pågatåget (varför heter det så egentligen?) när en man som satt bredvid oss frågade om vi var systrar. Då det inte var första gången som vi fått den kommentraren så skrattade vi att vi faktiskt inte ens var släkt - var på mannen i fråga först tyckte att det var trevligt att vi tog det så positivt (hallå, såg han hur hon ser ut - hon är ju söt som socker, kan väl inte bli annat än glad om man ser likheter!) - för han hade erfarenhet av att nån hade blivit lite stött vilket nästan lätt till osämja mellan två vänner...hm..undrar om han går runt och säger sådan till folk överallt..kanske dokumenterar och för statistik...

Men ska det vara så svårt att hålla sig till ämnet? Ni må tro att jag är dålig på att dra skämt...sidospår hela tiden.

Så tillbaka till syskonletaren. Efter att ha konstaterat att det var bra att vi tog det så positivt så sa han att vi kanske var själsliga systrar - som jag har letat efter en bra beskrivning på vår relation - och här på en station i Hjärup klockan 18.22 på en lördag så ger mig en helt främmande man den mest klockrena diagnos jag någonsin fått. Själsliga systrar, det är precis så det är. Inte bara bästa vänner, och vad jag vet är vi inte biologiska systrar...hm..kanske måste kolla upp pappas förehavanden en höstkväll 1982...

Så till min själsliga syster - jag kommer alltid finnas vid din sida i vått och tort - du betyder allt för mig och är min eviga energikälla och jag saknar dig här uppe i norr....

Så har man landat

2007-08-10T06:02:00.000-07:00

Så har man då avverkat de 120 milen mellan Umeå och Malmö igen, och med tanke på tidsåtgången (startade 06.50 ankomst 14.20) skulle man kanske kunna tro att man använt sig av ett lite segare färdsätt en flyg - men det hade enbart att göra med att jag tycker det är så himla mysigt på Bromma så jag valde att tillbringa några extra (5) timmar där.....Så nu är man här.

Underbart härliga platta Skåne, med sina skårrande skåningar, maneter och nyckelpigsinvationer, svallande åkrar och spettekaka. Det pirrar i hela kroppen av glädje! Vad jag har saknat allt detta. Ja okej, inte maneterna och nycklpigorna....men om jag byter ut dessa mot mina underbara vänner här nere så är cirkeln sluten! I dagarna fyra ska jag insupa varenda lite molekyl av Malmö, njuta av de sista semesterdagarna och över att var atillbaka i skåneland igen

Så med en resa till Grekland och en resa till Malmö i bagaget (snart) så har denna (väldigt korta) semester varit toppen. Lyckats släppa jobbet på ett sätt som inte hänt på många herrans år och bara njuta av ledigheten! Gött var ordet sa Bull...

Inspiration

2007-07-25T05:28:00.000-07:00

Ibland räcker det med ett ord, ett leende, en gest - och man fylls av så mycket energi och positivitet (är det ett ord??) så det känns som man ska spricka om man inte får ge utlopp för det. Antingen genom att sprida det vidare eller genom att låta ens kreativa sida får lite utlopp...jo det är sant..jag har en också! Så det så...

Så nu sitter jag på jobbet, bara två arbetsdagar kvar..är härligt ledig i morgon, och funderar över vad jag bäst ska lägga min energi på.. Just ja ska ha ett specialpass på söndag..hårdrocks pass - cykling...perfekt. Lyssna igenom lite låtar kan man diskret göra på jobbet. Skriva lite i bloggen är aldrig fel (speciellt efter värmade ord av en vän (tänker inte skriva ex för jag ser honom mer som en vän än mina tidigare ex som man knappt har kontakt med) oj nu blev det två parantecer efter varandra..) men även för sig egen skull - i terapi syfte är det skönt att få skriva av sig lite. Sen ska jag överösa alla mina underbara kunder med energi och hoppas att det hjälper dem lite i deras träning - de har gett mig så mycket härlig feedback sen jag kom tillbaka.

Tillbaka ja..nu har jag snart klarat mig förbi det som jag fasade för när jag skulle komma tillbaka efter tjänstledigheten...jobba hela sommaren..bara i receptionen, för till sin gamla tjänst fick man inte gå tillbaka till...jag var så arg, less och totalt omotiverad...men nu har jag bara två ynka dagar kvar! Det känns underbart, visst är man helt slut, har nästan jobbat nonstopp..., men det har gått bättre än jag hade kunnat hoppas..även om jag ser mer fram emot höstens utmaningar, receptionsjobbet kan jag...ingen utmaning i sig - även om jag trivs med det så är det inget jag vill göra på heltid..nä jag behöver nått tuffare att bita i! Sen att man bara jobbar kvällar och inte haft ett socialt liv på två månader har väl också gjort en lite mör...

Så på strålande humör ser jag faktiskt fram emot att jobba ikväll..även fast det knappt händer nått och minuterna segar sig fram så gör det inget! I dag är en toppen dag!

Bara en vecka kvar...

2007-07-20T05:36:00.000-07:00

Okej...håll ut, denna tid nästa vecka har du SEMESTER!!! Bara 6 arbetsdagar kvar....jag ser ljuset...ja nånstanns där bakom regnmolnen. Kanske har solen bestämt sig för att börja lysa igen då, kanske eventuellt kan man våga doppa mer än tårna i Umeåälven..kanske..

Två hektiska veckors semester, en vecka på Zakynthos och fem dagar i Malmö! Oj vad jag längtar! Sol o bad o softa på Z - fest o träffa vänner i Malmö - kan knappast bli bättre?! Så bara härda ut... 49 timmars arbete....nedräkningen har börjat....

Nästa gång blir det 40...OH...MY...GOD!!!

2007-07-17T07:06:00.001-07:00

Okej..nä jag har inte åldersnoja...jag inser bara att det ansvarslösa, egoistiska livet snart börjar komma mot sitt slut. Har man tänkt att skaffa barn innan 40 så är det väl kanske bäst att börja tänka i de banorna snart...vilket gör att det kanske blir dags om nått år eller två...Max två år kvar av frihet....svettningar...yrsel...lätt illamående...okej...inte panik nu. Kanske klimakterie känningar...

Men vad gör man om man inte känner sig redo ännu då??! Kan jag verkligen uppfostra ett barn...stackars liten.. Nåja man är ju faktiskt två om det...Olof får uppfostra oh jag får sköta lekandet..ja okej förutom födandet, ammandet...oj oj...nä det får nog minst dröja ett år till...

Tänk om man bara kunde få stanna upp ett tag och ta time out från dagarna som går och bara stanna tiden. Det hade jag velat haft i 30-års present... ett frikort på 3 veckors tidslöshet... Nu börjar man istället känna att tiden går snabbare och snabbare, det är så mycket jag vill göra!! Ja jag vet ett barn eller två sabbar inte livet, snarare tvärtom. Men jag vill kunna känna att jag verkligen längtar efter att få hänge mig själv åt en hjälplös liten krabat utan tanke på annat. Just nu känner jag mest att jag skulle vilja hinna ha lite mer tid med min sambo och känna att vår relation är så stark som den bara kan bli. Dessutom har jag lovat mig själv att inga barn innan giftemål! Och som det verkar så kan det nog dröja..... Förstår inte varför vissa killar har närmare till att skaffa barn än att gifta sig? Det är ju bra mycket större och omvälvande att sätta ett barn till världen. Nåja...han har sagt att frieri kommer när jag minst anar det.... och eftersom jag som smått börjar ge upp tanken på att bli gift innan 40 så... Fast jag är nog kanske inte redo för det riktigt heller än. Har just börjat känna mig trygg med mig själv, hitta vem jag är och vad jag vill och vi har precis börjat bygga upp en starkare relation, men kanske ännu inte är där jag skulle vilja att vi var för att ta nästa steg.

Så allt sånt måste jag alltså hinna med innan det är dags för barn...och sen vet man ju aldrig hur lång tid det kan ta eller om man ens kan få barn. Det är konstigt att man bara tar det för givet...
Men det tänker jag inte börja oroa mig för ännu...har ju bara ca 700 dagar på mig att växa upp!

Det graciösa steget över..så var man 30..

2007-07-16T12:41:00.000-07:00

Jaha..då var man 30 då...jaha...blev väl ingen skillnad?! Eller?Möjligen har jag lite värk och har börjat se lite sämre, minns det gör jag sällan än då..och hör dåligt..äsch..selektivt..

Näää...klart det inte är nån skillnad..samma glada, spralliga Jenny! Fast okej...lite seg sen lördagens fest..å vilken fest sen! Trots lätt migrän och trötta fötter, en underbar kväll tillsammans med mina vänner! Kan det bli bättre?! Nope. Och vilka vänner man har sen...om ens vänner säger någonting om hur man själv är som person så måste jag vara en hyvens tjej, för jag har helt underbara vänner!

Så till festen alltså, 43 personer blev vi till slut (ja jag firade ju tillsammans med min sambos kompis), i en underbar omgivning och tro det eller ej, solen sken! Efter allt regnande senaste veckan var man lite orolig.. Fördrink och mingel, lekar och middag, presentöppning och dansande hela natten lång...ha, inte illa för en gammal stöt att hålla igång i nästan 12 timmar! Med dundrande huvudvärk! Plus att man redan före det varit i gång i 8 timmar för att förbereda..nästan lite imponerad av mig själv..hi hi Sen hade min söta vän Jennie gjort ett rent träningspass åt mig när det kom till presentöppning...den galna lilla tösen hade slagit in massor med små söta (så söta att man knappt vågade öppna dem..) paket (så att det skulle bli 30 totalt) åt mig...dessutom fyllt dem med toppen grejer - tack stumpan! Har använt, sockar, lypsyl, paraply, godis, bok och gummisnodd redan - och det var inte ens hälften! Otroligt! Naturligtvis inte att föringa övriga underbara presenter (fick en fantastiskt fin klocka, ett underbart sött armand och till min iPod - ett armband)..men den tiden som lagts ner på bara inslagningen..öj öj..tro mig det tog tid att öppna..men roligt var det! Hi hi

Så alltså en mycket lyckad kväll! Dagen efter väntade uppvaktning (den riktiga födelsedags-dagen) av familjen, och svärföräldrarna droppade också förbi...första mötet dem i mellan faktiskt! Ja det var ju då på tiden...bara hängt ihop i 3 ½ år...hi hi Kan säga att sömnen smög sig på väldigt snabbt när det var dags att lägga huvudet på kudden och jag är glad att jag var ledig från jobbet i dag och kunde återhämta mig ännu lite och njuta av mina fina presenter och skratta åt alla roliga bilder från festen! Så till alla som gjorde min (och Torbjörns) födelsedag till den underbara fest det blev - TACK!!!!!! När jag fyller 40 blir det nog att åka bort istället..för..oj oj..det tog på krafterna att ordan 30-års fest! Eller...är det för att man blivit gammal...hm...

Du å ja Vickan, du å ja

2007-07-12T22:48:00.000-07:00

Ja, det där med att äldre blir mer morgonpigga...när inträffar det exakt? Och är det verkligen så? Min mormor var alltid uppe med tuppen...om hon hade haft nån...mor o far har blivit bättre på att sova ut sen de blev pensionärer och jag tycker det blir tyngre och tyngre att komma upp ur sängen...gäsp....i dag ringde klockan 06.00...galet....för mig är det mitt i natten. En eloge till alla som stiger upp i arla morgonstund..

Hur som helst, i dagens VF så var det en intervju med allas våran Viktoria (jag hade också kunnat bli född den 14:e..men jag ville ha en egen dag..så jag stretade emot ännu en dag!) som fyller 30 på lördag. Som jag ser det; är det okej för henne att inte gjort karriär och bildat familj..då är det verkligen det för mig med! Så länge hon inte känner sig stressad tänker inte jag låtsas att jag är det heller..så det så!

Så ingen åldersnoja bara ålderskrämpor!

Vinglandes på cykel till Corona....

2007-07-12T07:03:00.000-07:00

Fick just ett sms från en vän från studenttiden som fyller 30 i morgon fredag, min Stockholms-Jenny! Många Jenny´sar blir det.. hihi.. Hon skrev att hon fortfarande kände sig som 18 och såg sig cyklandes lite berusad till Corona (som är ett studenthak i Umeå). Ha ha ja det var vekligen längesen...känner jag mig verkligen så ung fortfarande? Tveksamt... Hon kanske har påbörjat en 30-års kris.. he he..

Åh min andra Jenny fast med ie, hon är snart på väg att sätta sig på natt-tåg upp mot varmare (he he) breddgrader...mot Sundsvall närmare bestämt! För att sen på lördag komma upp till (the place to be...) UMEÅ!! Tjoohoo!! Ja det ska bli kul!! Då gör det inget att man blir 30! :)

Sista planeringarna börjar falla på plats och alkoholen..hm..är beställd! Kan det bli mer vuxet!? ;) Snart smäller det!!

Nedräkning till D-day...

2007-07-11T09:32:00.000-07:00

Okej, näst sista planeringsmötet med Torbjörn...känns ju oväntat seröst, men ska man styra upp en 30+30 års fest för 40 pers så måste man har lite koll i alla fall! Okej, lokal fixad, mat fixad, upplägg för kvällen fixad. Nu återstår bara bordsplacering...jo faktiskt...inköp av..hm..alkohol, sista putsningen på kvällsaktiviteter och inköp av övrigt. Jo just ja det ska självklart bakas tårta..det får jag dock hjälp av min underbara mamma med! I love you!!

Satt och försökte göra bra frågor till en tävling och det slog mig att det är nog inte så många av mina vänner som är där som vet så mycket om mig egentligen..inte på det viset, och på samma sätt så är vet jag inte det om dem. "Mor o fars namn?", "Syskon?" jo man orde veta, men hör man bara mamma o pappa om dem vid benämning så då är det inte nått som sätter sig. Jo för dem som man vuxit upp med så klart - de föräldrar man faktiskt träffat, de kan man namnen på o där har man stenkoll på syskon. Okej, memmo till mig själv - 20 frågor till mina vänner om såndant man faktiskt skulle vilja veta om dem. Och då inte vilken som är favo-färgen... ;)

Nu är man åter där med grabbgänget o tjej-bästis...talade just med min (förtillfället) Malmö-boende pojkvän och han sa att de skulle nog ta tag i att styra upp nått för Torbjörn på dagen innan festen. Själv blev han kidnappad på dagen innan festen...mycket lägligt då allt skulle förberedas..hm...och de hittade på lite saker för honom! Mycket kul o bra initiativ. Tyvärr så kan jag med en gång säga att bland mina vänner som kommer vara där...nä där finns det någon ingen som skulle få för sig att styra upp nått sånt. Dessutom så känner de inte direkt varandra så det skulle ju också falla på det...sorligt...men sant! memmo till mig själv - när de fyller 30 så ska jag styra upp nått roligt! Inte så att det är deras fel..inte lätt att styra upp när man är ensam. Då är det lättare om man är ett gäng på 10-15 personer. Vilket killar visar det sig ofta är.... Om jag någon gång för en dotter - fram för tjej-gäng!

30 ja...surrade med en f d volleyboll-lagkamrat i går på msn och hon sa det som var konstigast med att fylla 30 var att måsta säga att man var 30. ja det kanske är så... Speciellt när man känner sig som 23.. Men so what?! Det är ju bara en siffra. Får fortfarande ibland visa legitimation på systemet och nästan jämnt på uteställen! Det kan man känna sig ung länge på! Hi hi

Så nu bara 3 dagar till festen och 4 till den faktiska födelsedagen...ja kul ska det bli i alla fall. Även om jag gärnat haft fler av mina vänner på plats..man ses för sällan..så gläjder jag mig för dem som faktiskt kommer att vara där! Vid nästa större begivenhet..40 års eller bröllop..vi får väl se vad som kommer först..suck..ja då ska jag vara ute ett år i förväg så alla mina nära o kära kan komma!

Saker att göra innan 30...

2007-07-10T10:57:00.000-07:00

Det finns en bok som heter 101 saker att göra innan man dör, och i dessa dagar verkar det som om alla gör listor på saker de ska göra innan, 25, 30 eller som sagt innan man dör. Så okej, fem dagar kvar...saker att göra innan jag fyller 30....

Enkelt sätt så skulle jag kanske kunna plocka med sådant jag redan gjort....hm..får kanske söka lite inspiration från andra få se....

Okej, från boken få se...från bloggar...

* Mjölka en ko...hm när det låter för komplicerat...känner jag nån bonde? Eller är det okej att springa ut i en hage..? Knappast.

* Sett ett vulkanutbrott. Finns det vulkaner i Umeå? nja...möjligen att jag själv skulle kunna få ett utbrott...ja det kanske man kan plocka med..

*Bott utomlands....ha! Den kan jag bocka av, pluggade i Kanada i ett halvår!! Det är verkligen nått jag är glad att jag gjort!

*Skickat flaskpost. Jo men se, det har jag faktiskt gjort, i stugan...herrans massa år sen...å nått svar, nä det fick jag inte... :(

*Sett ett spöke...hm...jag är ganska säker på att det spökar i lägenheten jag bor i..men sett nått..nope

*Börjat samla på nått...jo jag samlade på bokmärken när jag var liten o Garbage pail kids..ha ha nån som minns dem...galet...

*Ta hand om ett djur...oj haft så många...chinchilla, marsvin, takråttor, hamster...hm..om man har en pojkvän som heter Schäfer i efternamn..räknas det? Jo det kan jag nog bocka av också.

*Gjort en egen webbsajt...jo det kan man väl säga. Gick en 5 p kurs i webbdesign..men den var väl inte direkt aktiverad, men jag har gjort en i alla fall!

*Mött en kändis....oj..jobbat på hotell...har mött massor.....skulle bara veta vad man sitter inne på..he he

*Tågluffa...nä...det skulle jag ha velat gjort...räknas det om man åkt tåg från Umeå till Göteborg? Det är ändå ganska långt....

*Vara vaken i ett dygn...jo det har jag gjort...och aldrig igen...efter ett tips på hur man skulle komma i fas med sin sömn...vet inte riktigt om det hjälpte med..nog sov jag den efter följande natten allt...

*Finna inre frid...nä det är ett projekt för 80-års listan...

*Träffa någon som heter precis som du...ja nu blev det svårt...tror inte det finns nån med det namnet förutom jag...nä..och jag verkar bo kvar i Malmö på hitta.se...nåja...jag är unik! ;)

*Bli gripen av polisen...är det verkligen nått man vill bocka av?? Kanske kan gulla med min kompis som jobbar som polis...

*Bo i bästa sviten på ett femstjärnigt hotell..hm..finns det ens ett sånt i Umeå?

*Slå en hole-in-one...du aldrig frivilligt på en golfbana..så det så

*Skaffa en tatuering eller en piercing..ha ha check...tatuerat sig har man redan!

*Spring ett maratonlopp...hur ska man hinna med det? Och orka.....pust...

*Köp ett konstverk...hm..svår definierat...vad är konst? Egentligen....

Okej, så jag har bott utomlands, skickat flaskpost o samlat på bokmärken, tagit hand om djur, mött kändisar, varit vaken i ett dygn och gjort en webbsajt. Är detta mitt liv?? ja just ja tatueringen...den var mamsen glad för..he he. Suck, vad hände med alla spännade saker som: Varit på safari, hoppat fallskärm, dykt med hajar...fast jag har snorklat med havssköldpaddor...hey..det är faktiskt nått för listan...sett pyramiderna...nä...måste göra mycket innan man dör...

Fem dagar...okej Jenny, realistiskt (åh vilket tråkigt ord..) vad skulle jag kunna hinna med...okej så om jag i alla fall kan lyckas med nått..kanske bo i svit då...brukar ju ha helgpriser...

Ja det är väl det jag får sikta på! Alltid nått! Sen så har jag mycket att bocka av efter 30-års krisen är avklarad! Gött...man vill ju inte bli sysslolös....

Inställningen är allt!

2007-07-09T10:43:00.000-07:00

Läste nyss en av mina bästa vänners blogg om att man faktiskt kan bestämma sig för att ha en bra dag eller inte. Å det är så sant. För tyvärr är det alledels för många som väljer att vakna på morgonen och undra vad som kommer att gå fel i dag, istället för att undra vad för spännade saker som denna underbara dag har med sig. Egentligen är jag för det mesta positiv och har nog en ganska avslappnad inställning till livet...annars hade jag nog haft en trettioårs kris för länge sen... ;)

Men så kommer de där dagarna, märkligt nog ofta samtidigt som dåligt väder.., då man bara känner sig liten, värdelös och allmänt less. De dagarna man helst av allt vill dra täcket över huvudet och beklaga sig för sig själv över alla saker man borde ta tag i och som man borde göra och som man borde bli bättre på...och då inte i några peppande, motiverande ordalag direkt.

Då är det tur att man har vänner, vänner som kan ge en den där enegi kicken man behöver i bland, bara genom att finnas till och vara så där härliga som de är! Då kan man med glädje krypa ner i sängen igen, lyssna på regnet utanför och bara tänka att det är härligt att få ha en dag då man inte behöver göra någonting!

Så till alla mina underbara vänner, tack för att ni finns och gör mina gråa dagar ljusare!

Tjej-bästis och grabbgäng

2007-07-06T07:04:00.000-07:00

Visst är det märkligt att det för många tjejer aldrig existerar det form av ungängeskrets som killar ofta sluts upp kring. Ofta är man två och två eller möjligen nån gång så kan man vara några fler. Men inte alls på det sättet som killar kan sluta upp kring och umgås 10-15 killar...inga problem.

Min särbo/sambo är hemma över helgen! Ja inte för min skull, utan för årets kanske viktigaste händelse...Barfota-VM under Vännäsdagarna. Ja precis...och visst är jag lite avundsjuk att måsta dela med mig av honom, nu när vi bor i varsin landsände, men mest av allt är jag lite avundsjuk på den sammanhållningen som gör att alla utflyttade Vännäsby-, Spölandsbor kommer hem just för denna begivenhet.

I år verkar tyvärr vädergudarna ha bestämt sig för att de behöver svalka av sig lite och det verkar som det kommer att regna. Men i vanliga fall så är det härligt att se ett 20-tal killar bli som barn på nytt i ett, om än ganska tufft, så kamratligt klimat. Glidtackligar och psykningar är ju bara härligt!

Det är märkligt att de flesta killar umgås i gäng och sällan på tu man hand. Okej nu generaliserar jag men om man jämför med de killar jag känner och har känt genom att man har levt med dem och mina tjejekompisar så ser umgängesformerna helt annorlunda ut. Märkligt... Mina manliga bekantskaper har alltid varit duktiga på att dra ihop till spelkvällar, brännboll, fotboll eller grillning. När det gäller ens tjejkompisar så är det ofta svårt att lyckas få ihop en fika på stan med en enda! Ja inte med alla så klart, och jag måste nog erkänna att de kvinnliga vänskapsband som knöts i Malmö mer liknar grabbgängens spontanitet i sammansättning och utförande än de här uppe i norr. Märkligt...

Hur som helst...nä då jag är inte alls bitter att min kille hellre sitter i regnet på en bastuflotte med 15 grabbar än myser under en filt i en varm lägenhet med mig...nä då jag är inte bitter...bara lite avundjsuk.... ;)

Snart 30, dags att bli vuxen...

2007-07-05T06:58:00.000-07:00

Jaha, då var man inlurad på detta oxå.... nåja kan vara bra att fördriva tiden med några kanske inte så genomtänka noteringar så här i sommar värmen! Jaha..regnar det i södra sverige...ja det lät ju inte roligt...här skiner solen och himlen är blå! Har några dagar ledigt nu så man får väl passa på att hinna se solen..och...ja just de..planera för 30-års festen nästa helg.....

Åldersnoja?! Inte jag inte...känner mig inte en dag över 23..ja 24 då. Det är lustigt hur man trodde att livet skulle te sig när man blev trettio, när man var 17, 18, 20...när man var ung o naiv...eller ja det är jag ju fortfarande! Enligt min mening. I nian fick vi till uppgift att skriva "Brevet till dig själv" vad man trodde man skulle göra om 10 år... Har ingen aning om vad som hände med det brevet men jag kom ihåg vad jag skrev... Jo jag skulle jobba som lärare (hände inte) skulle ha två barn (hände inte) vara gift (hände inte) och bo i hus nånstanns kring Umeå (hände inte). Vet inte riktigt vad som hände undervägen och vart jag gjorde en felsväng...men vart tog det livet vägen??

Inte för att jag vill ha det. Har det bra som det är. Hade jag haft det livet så hade jag knappast haft mitt underbara år i Malmlö som jag just haft...och jag hade inte träffat min nuvarande sambo/särbo...för han kom in efter de 10 åren kommit o gått. Så jag hoppas det brevet kastats bort i nån rensning.

Jag trodde, som den där naiva 20-åringen, att när man blir trettio, ja gud då är man gammal...alla är så ansvarsfulla och vuxna och har en karriär och familj.....ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha...oj ursäkta...men det slog mig just att jag förmodligen var mer vuxen då än vad jag är nu.. Kan man bli yngre med åldern? Är det möjligt? Jo jag vet att man kan få ålders-kriser och börja bete sig som man vore tonåring, men jag menar inte så..bara det att man känner sig yngre och friare än vad man gjorde för 10 år sedan. Äntligen kan man börja leva på riktigt!

Så till alla 30-åringar som känner sig stressade över att man ännu inte har villa, barn o många års karriär bakom sig (ja till er andra också) Skål! Och hoppas att nästa 30-år blir ännu bättre!